Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

Och han tog Regins svärd, och han måttade det emot städet. Och med sinheroiska yppersta ynglingakraft högg han svärdet mot städet, och se! Detta hårdamassiva kompakta kallhamrade städ klövs till jorden. Så slagna av häpnad vardvärgen och pojken ej någonsin förut."Nu tror jag att det är tillräckligt.""Är du då helt nöjd?""Jag tror ej nu att svärdet kan bli mycket vassare.""Då skall du ge mig din ring.""Den är min.""Den är ej längre din utan min enligt avtalet.""Du får ej ringen förrän du har sagt vad dess hemlighet är.""Ringen har ingen hemlighet.""Det har den visst. Annars gjorde du ej det omöjliga för att få äga den. Vad haderingen för kraft när mitt svärd blev så magiskt av den?""Du skall nu inte bråka. Ge mig bara ringen.""Du får den ej förrän du har sagt mig allt vad du vet. Vem är jag? Vem är du?Intet vet jag, och du har i hela mitt liv endast lärt mig att okunnig vara och alltidförbli, för att få vara ensam om allt vad du vet. Säg mig sanningen nu! Vad är detmed ringen?""När din moder övergav dig tog jag hand om dig, gav dig ditt dagliga bröd ochuppfostrade dig, och jag lärde dig att bruka vapen och yxa och smida och snickra. Gemig nu den ringen.""Ej förrän du säger mig varför.""Du vill icke ha den. Den för blott förbannelse med sig.""Varför vill du själv ha den då?""För att den ger mig makt!" Med de utskrikna orden flög Regin på Sigfrid, höggtänderna i fingret som han höll ringen på och sökte genast att såga av fingret medtänderna för att få ringen. Då ylade Sigfrid av smärta och stack i rent självförsvarsvärdet i ryggen på Regin. Det var ett kort ögonblicks verk. Regins rygg uppskarsgenast så ryggmärgen rann ut ur ryggraden. Med en vild vansinnig stirrande blickslog han ryggen i båge mot stjärten och låg en minut i ohyggliga krampparoxysmerpå golvet alltmedan hans gosse förfasades och stod som paralyserad av skräck. Regindog, och den blott trettonårige gossen förstod knappt hur det hade skett. Men alltgolvet blev blod, och blod droppade från svärdets egg och befläckade ringen. Detsade tillräckligt.Då gallskrek den stackars hysteriske gossen och sprang bort från hyddan. Hansprang som en vettvilling rakt ut i villande skogen och stannade där med sin ring ochsitt svärd, med en ring, vars förmåga han ej kände till, och med maktsvärdet, somhan ej kunde behärska.5. BorghildEtt par tre år senare härjade kring floden Rhen en högst märkvärdig segerrikskara av fredlösa, mördare och fruktansvärda banditer, som anfördes av en ungadertonåring med långt vackert gyllene hår och med hjälm som han själv prytt medsnidade vingar. Var än denna skara dök upp uppstod död och förbannelse, ochaldrig var ens Vercingetorix mera fruktad. Den unge demoniske oemotståndligeledaren sades stå i maskopi med den onde och vara en trollkarl, ty hans svärd betskarpt genom sten. Han var oövervinnelig. Samtidigt var han så vacker ochcharmfull, att alla blott tyckte om honom hur grym han än var.Och hans män levde i samma anda. De voro en skräck, ty de spred endastgrymhet och fasa och död, men de var omotståndliga och ingen kunde direkt fatta90