4. Förbannel<strong>se</strong>nFör Regin och Sigfrid blev livet nu mer komplicerat. Med alltför klar tydlighetglänste i dvärgsmedens öga en ny glimt som icke var god. Det var lystnadensavundsblick. Han ville till varje pris äga ringen, som om han var kunnig om någothos ringen som Sigfrid ej hade den blekaste aning om."Vad kan det vara med ringen som fosterfar åtrår? En dylik ring kan han lättsjälv göra åt sig."Men tydligen kunde ej Regin det, ty hans åstundan och iver att äga den ringenblev ständigt mer manisk och påfallande, obehaglig och olidlig. Slutligen sade denintet ont anande Sigfrid:"Nåväl, stackars far, du skall få ringen, om du åt mig lagar svärdet, som gubbenslog sönder, och så att det håller.""Men du bryr ej dig alls om ringen. Du kan väl ge åt mig din ring, som en snällgos<strong>se</strong>, utan att bråka?""Vad skall du ha ringen till?""Äga den bara.""Det är något med denna ring som jag ej känner till men som du känner till, ochför den skull vill du taga ringen ifrån mig och utan att avslöja det som du vet om minring.""Du skall få som du vill då. Jag skall laga svärdet. Men ger du mig därefterringen?""Ja, om svärdet håller."Och dvärggubben lagade svärdet och gav det åt Sigfrid. Men när Sigfrid höggdet med eggen mot städet gick svärdet i bitar igen,."Har du limmat fast svärdet, när det icke håller?""Mer hårt skall jag svetsa ihop det," utlovade smeden och började om ifrånbörjan.När det var ihopsatt igen och nu verkligen tycktes oavtrubbart gav han det stoltåt sin pojke."Giv nu mig din ring.""Först skall vi prova svärdet," och pojken högg svärdet i städet, och svärdet gicksönder igen.Efter en månads arbete tycktes nu svärdet att äntligen hålla. Men när Sigfrid återhögg svärdet mot städet fick eggen ett jack."Vad är det för ett svärd som ej biter men som annat biter på?" frågade Sigfrid.När eggen var härdad och rakknivsvass, så att den bländade ögat när denreflekterade något, fick Sigfrid på nytt testa eggen, och nu bet ej något på svärdet."Men ändå så saknar mitt slagsvärd det viktigaste. Svärdet sjunger ej när detskall användas och far som blixt genom luften.""Jag är ej en musiker. Svärdet är klart, och det håller, och du skall nu ge mig dinring.""Inte förrän jag är riktigt nöjd. Du vet väl vad jag menar med sjungande svärd.Det är ej någon klang i mitt svärd när det hugger i kött eller järn eller sten. Det skallklinga, ty annars är det en falsk klinga.""Nåväl, du skall få som du vill, men då måste jag få hjälp av ringen.""Hur menar du?""Jag menar ej något svek. När jag härdar ditt svärd måste ringen din ligga iisvattnet. Då endast kan svärdet bli helt perfekt. Du skall själv få <strong>se</strong> på så att jag ej tarringen ifrån dig."Det gick Sigfrid med på. Och sabeln blev eldad och härdad med ringen i vattnet ien månads tid. Och till slut trodde Sigfrid att svärdet var färdigt."Jag tror nu att vi lugnt kan testa det en sista gång."89
Och han tog Regins svärd, och han måttade det emot städet. Och med sinheroiska yppersta ynglingakraft högg han svärdet mot städet, och <strong>se</strong>! Detta hårdamassiva kompakta kallhamrade städ klövs till jorden. Så slagna av häpnad vardvärgen och pojken ej någonsin förut."Nu tror jag att det är tillräckligt.""Är du då helt nöjd?""Jag tror ej nu att svärdet kan bli mycket vassare.""Då skall du ge mig din ring.""Den är min.""Den är ej längre din utan min enligt avtalet.""Du får ej ringen förrän du har sagt vad dess hemlighet är.""Ringen har ingen hemlighet.""Det har den visst. Annars gjorde du ej det omöjliga för att få äga den. Vad haderingen för kraft när mitt svärd blev så magiskt av den?""Du skall nu inte bråka. Ge mig bara ringen.""Du får den ej förrän du har sagt mig allt vad du vet. Vem är jag? Vem är du?Intet vet jag, och du har i hela mitt liv endast lärt mig att okunnig vara och alltidförbli, för att få vara ensam om allt vad du vet. Säg mig sanningen nu! Vad är detmed ringen?""När din moder övergav dig tog jag hand om dig, gav dig ditt dagliga bröd ochuppfostrade dig, och jag lärde dig att bruka vapen och yxa och smida och snickra. Gemig nu den ringen.""Ej förrän du säger mig varför.""Du vill icke ha den. Den för blott förbannel<strong>se</strong> med sig.""Varför vill du själv ha den då?""För att den ger mig makt!" Med de utskrikna orden flög Regin på Sigfrid, höggtänderna i fingret som han höll ringen på och sökte genast att såga av fingret medtänderna för att få ringen. Då ylade Sigfrid av smärta och stack i rent självförsvarsvärdet i ryggen på Regin. Det var ett kort ögonblicks verk. Regins rygg uppskarsgenast så ryggmärgen rann ut ur ryggraden. Med en vild vansinnig stirrande blickslog han ryggen i båge mot stjärten och låg en minut i ohyggliga krampparoxysmerpå golvet alltmedan hans gos<strong>se</strong> förfasades och stod som paraly<strong>se</strong>rad av skräck. Regindog, och den blott trettonårige gos<strong>se</strong>n förstod knappt hur det hade skett. Men alltgolvet blev blod, och blod droppade från svärdets egg och befläckade ringen. Detsade tillräckligt.Då gallskrek den stackars hysteriske gos<strong>se</strong>n och sprang bort från hyddan. Hansprang som en vettvilling rakt ut i villande skogen och stannade där med sin ring ochsitt svärd, med en ring, vars förmåga han ej kände till, och med maktsvärdet, somhan ej kunde behärska.5. BorghildEtt par tre år <strong>se</strong>nare härjade kring floden Rhen en högst märkvärdig <strong>se</strong>gerrikskara av fredlösa, mördare och fruktansvärda banditer, som anfördes av en ungadertonåring med långt vackert gyllene hår och med hjälm som han själv prytt medsnidade vingar. Var än denna skara dök upp uppstod död och förbannel<strong>se</strong>, ochaldrig var ens Vercingetorix mera fruktad. Den unge demoniske oemotståndligeledaren sades stå i maskopi med den onde och vara en trollkarl, ty hans svärd betskarpt genom sten. Han var oövervinnelig. Samtidigt var han så vacker ochcharmfull, att alla blott tyckte om honom hur grym han än var.Och hans män levde i samma anda. De voro en skräck, ty de spred endastgrymhet och fasa och död, men de var omotståndliga och ingen kunde direkt fatta90
- Page 2 and 3:
Gotisk Historia, del Vav John Bede(
- Page 4 and 5:
avvaktade vad gubben Cato så skull
- Page 6 and 7:
sin styvson så visade hon ingen h
- Page 8 and 9:
skulle offentligen brännas på bå
- Page 10 and 11:
vara på väg mot Jerusalem, där G
- Page 12 and 13:
alans och naturskicklighet. Men nä
- Page 14 and 15:
"Konung! Förvisso är ni värd att
- Page 16 and 17:
"Jag kan kanske rekonstruera den. J
- Page 18 and 19:
Här borde vi sluta vår krönika,
- Page 20 and 21:
Det bör nämnas att hon var långt
- Page 22 and 23:
"Vi har bara sagt sanningen och gjo
- Page 24 and 25:
Som väl var kom örnen till Herber
- Page 26 and 27:
näset, men där fick de veta att d
- Page 28 and 29:
ara belåten och nöjd över det at
- Page 30 and 31:
ärelöse och helt värdelöse och
- Page 32 and 33:
deprimerande tunga beklämmande sv
- Page 34 and 35:
komma! Det är ju nu redan två må
- Page 36 and 37:
"Det är icke hans skepp.""Alltså
- Page 38 and 39:
Men vilken idiot var ej Tristan som
- Page 40 and 41: Isolde sköt Herbert ifrån sig och
- Page 42 and 43: hade börjat att spöka där. När
- Page 44 and 45: hantverkarkunnighet närmade sig pe
- Page 46 and 47: Jag är hårt uppfostrad till att f
- Page 48 and 49: "Hur kan du hjälpa mig?""Genom att
- Page 50 and 51: tron och sin makt genom svek, avund
- Page 52 and 53: Men hur det nu var så gick tiden,
- Page 54 and 55: honom närmast, som var samme knekt
- Page 56 and 57: "Jag är Volund från skogarna.""Se
- Page 58 and 59: åt honom. Det är en juvelbesatt k
- Page 60 and 61: 5. Kung NidingEn dag var Eivor, den
- Page 62 and 63: "Mig synes, att Volund ej helt kan
- Page 64 and 65: "Är allt detta sant som jag upplev
- Page 66: även vill vara ärlig. Jag erkänn
- Page 69 and 70: "Det har han och jag kommit fram ti
- Page 71 and 72: Vilgots saga.1. Vilgot VargNär Vil
- Page 73 and 74: "Det synes mig att allas vilja att
- Page 75 and 76: skröt värre än den som förr skr
- Page 77 and 78: "Vill du hellre leva?""Ej så läng
- Page 79 and 80: Men medan så ringen gav upphov til
- Page 81 and 82: 6. Vilgots arvDen älskade Vilgot J
- Page 83 and 84: "Men varför? Vad är det egentlige
- Page 85 and 86: "Jägarn var mycket hemlighetsfull
- Page 87 and 88: "Han är världens nog skönaste po
- Page 89: Men jägaren dog inte genast. Han b
- Page 93 and 94: "Ni är unge Sigfrid, den tappre oc
- Page 95 and 96: "Om du vill förskingra den? Aldrig
- Page 97 and 98: 7. Kvartetten"Är detta min Borghil
- Page 99 and 100: 'Kära Borghild, jag vill icke ha b
- Page 101 and 102: "Men Gudrun älskar min fosterbror
- Page 103 and 104: gallskrika, var de dök upp låg en
- Page 105 and 106: mördarfanatikerna hade nu hela lan
- Page 107 and 108: "Det skall trots allt bli mig ett n
- Page 109 and 110: När Jarlsborgen brann var han en a
- Page 111: Appendix: Konungalängd och släktt