Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"Det har han och jag kommit fram till att är oundvikligt.""Och varför?""Jag lovade honom en gång att i allt vara honom mer lydig än kungen, och hanhar befallt mig att avrätta den som tog livet av kronprinsen.""Tänker du göra det?""Plikten är det mest nödvändiga här i vårt liv. Plikten är sällan trevlig men alltidnödvändig. Och om man försöker att undvika den blir den tusenfalt värre. Vårhantverkare måste dö. Det är säkert.""Den arme oskyldige skogsmannen! Tänk att en så ädel konungslig själ kunde boi ett så vilt ociviliserat och primitivt hjärta! Kan du icke avstå från domen för minskull?""Och låta den jämmerligt vanskapte stympade saten bli mer och mer olycklig?Han har gjort sitt. Hans liv har icke mer någon mening. Blott framtiden har någonmening, om du blivit havande. Om du har blivit det blott skall han leva för evigt,fastän han blir avrättad, genom sitt livsverk: den sällsamma ringen och svärdet, somdu då skall giva i arv åt hans son.""Och vem skall hämnas Volund när Volund är död?""Det beror på hur Volund går hädan.""Han kan icke dö.""Nej. Vem är han egentligen? Det har jag ofta sport luften och Gud.""Han är vildmarken. Han är det upprörda havet, de drivande skyarna, den friaörnen som kung är i himlen, den vinande skogen, den jagade ofällda kronhjorten,den fria naturen. Och ingenting kan hålla honom i styr kvar hos oss. Hellre skullehan dö än att låta sig bindas vid världens mest yppiga konungatron. Aldrig kan vinormala och dödliga blödiga människor följa den fria obändiga vildanaturskaparkraften. Han är ett för alltid med vildmarken i fjärran norden.""Ja, det blev hans fall och fördärv att han mötte civilisationen i form av enoemotståndlig prinsessa från Uppsala.""Ja, vi som älskade honom och varmast beundrade honom blev de som mestplågade honom. Jag tror att han väntar på dig.""På sin bane?""Ja, gå och se efter! Är han kvar på ön är det skonsammast att genast taga hansliv. Vi skall icke förlänga hans pina.""Den kvinna han älskade mest och allenast blev även hans bane.""Vad menar du?""Jag även älskade dig.""Har jag glömt det, tror du?""Ingalunda. Men mitt barn blev mördat, och nu önskar du Volunds död innan duvet om du har hans barn eller ej.""Försök ej bjuda motstånd. Jag tror ej att du ens riskerar att taga hans liv, ty jaghar en stark känsla av att han har lämnat sin ö. Du förlorar ej något på att fara ditoch se efter.""Du ber mig att lyda?""Ja.""Jag förblir den kungadotter som en gång förförde mig lydig intill gravens rand."Han begav sig. Det blåste i säven. Han vandrade oroligt ner emot stranden meden liten lykta i handen. Nu var himlen klar. Alla stjärnorna strålade i ett kallt ödsligtoch skrämmande ljus.Oskar anlände till vägens slut. Men han gick ej till ekan. Han stannade nere vidstranden och såg ner i vattnet."Min kärlek till konungadottern var fåfäng. Ett barn gav jag henne somkonungen mördade för att se till att ej Volund fick avkomma. Därför bröt Eivor sittlöfte till mig, gick till Volund och gav honom avkomma. Vad är jag till för? O68