Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"När har någon människa någonsin fått någon lön för sin möda?""Vad pratar ni om?" sporde gyllene Sigfrid."Om en liten ring, som vi sökt hela dagen," besvarade Odin den frågan."Är det kanske denna?" Så svarade Sigfrid och sträckte fram handen. Pålångfingret skimrade världsalltets rundaste vigselring. Odin och Regin så när som påbländades och nästan drog sig tillbaka."Var har du fått den?" sporde Odin knappt hörbart."Var har du fått den?" sporde Regin med skälvande stämma och nalkades gossenmed fingrar som gick såsom klor."Håll dig vackert i styr, din grobian," sade Odin till Regin. "Låt pojken berätta."Men Sigfrid var blossande röd."Jag stal den från en drake.""En drake?" Så frågade Regin med hån och förakt."Ja, min fader. När du var i byn med din påse för att sälja krimskrams, så gick jagtill skogs, och där mötte jag en hisklig drake.""Och du tog då livet av draken?" Så frågade Odin med munterhet."Ja. Och det var inte lätt. Jag fick gräva ett stort antal gropar och gömma migsjälv i en av dem, och så stack jag svärdet i magen på draken när denne drogdräglande fram med sitt etter och fyllde var grop därmed.""Han brås förvisso på dig, Regin," sade med elakt skämt Odin. "Det är förstås dusom lär grabben så väl konstruerade skepparhistorier?""Nej, dem har han själv hittat på," sade Regin.Odin. Nå, låt oss då höra. Vad sade då draken när han skulle dö?Sigfrid. Jo, han avslöjade för mig sin stora hemlighet, som var den ring som hangömde och bar på. Och när jag fick syn på den ringen, så glömde jag allt och blottville ha ringen, och därför blev jag så otroligt stark, modig och arg att jag ej kändefruktan när jag dräpte draken.Odin. Du såg fel, min vän. Det var draken som dräpte en människa. Var det ej så?En helt oskyldig stackars förnöjsam ung jägare. Gosse, bekänn ditt ohyggliga dåd! Såung och redan mördare!Sigfrid. Pappa, han slår mig!Regin. Jag är ej din pappa. Ge mig bara ringen, så blir allting bra.Odin. Du ger icke den ringen åt någon! Säg bara hur allting gick till. Du harmördat en oskyldig man, och du måste ta ansvar för dådet. Berätta nu allt som detvar, omoraliske vettlöse gosse!Sigfrid. Jag kom där vid stranden. Så såg jag där jägaren. Han var min vän, ochjag tyckte bra om honom. Vi hade känt varann länge och varit kamrater.Han sade till mig: 'Kom och sätt dig vid mig, så skall jag bjuda dig på enunderbar frukost. Du ser: just idag har jag fått en kalasfångst: en utter med gädda imagen, och vad gäddan hade i magen kan du aldrig gissa!''En abborre?''Icke.''En gös?''Bättre upp.'Men jag kunde ej gissa, och då blev han stygg, och han vägrade visa mig vadskatt han funnit i gäddan. Han gäckades med mig, och då blev jag arg. Då fann handet nog bäst att i alla fall visa mig ringen, och när jag såg ringen förstod jag med engång att den måste jag ha. Jag vet inte själv vad som for i mig, men till vart pris måstejag ha den ringen, ty den kunde blott vara min. Men han ville ej ge mig den. Hantrodde ej att jag menade allvar och tog det på nytt som en lek och begynte att retasoch gäckas, men då drog jag kniven.87