Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

4. FörbannelsenFör Regin och Sigfrid blev livet nu mer komplicerat. Med alltför klar tydlighetglänste i dvärgsmedens öga en ny glimt som icke var god. Det var lystnadensavundsblick. Han ville till varje pris äga ringen, som om han var kunnig om någothos ringen som Sigfrid ej hade den blekaste aning om."Vad kan det vara med ringen som fosterfar åtrår? En dylik ring kan han lättsjälv göra åt sig."Men tydligen kunde ej Regin det, ty hans åstundan och iver att äga den ringenblev ständigt mer manisk och påfallande, obehaglig och olidlig. Slutligen sade denintet ont anande Sigfrid:"Nåväl, stackars far, du skall få ringen, om du åt mig lagar svärdet, som gubbenslog sönder, och så att det håller.""Men du bryr ej dig alls om ringen. Du kan väl ge åt mig din ring, som en snällgosse, utan att bråka?""Vad skall du ha ringen till?""Äga den bara.""Det är något med denna ring som jag ej känner till men som du känner till, ochför den skull vill du taga ringen ifrån mig och utan att avslöja det som du vet om minring.""Du skall få som du vill då. Jag skall laga svärdet. Men ger du mig därefterringen?""Ja, om svärdet håller."Och dvärggubben lagade svärdet och gav det åt Sigfrid. Men när Sigfrid höggdet med eggen mot städet gick svärdet i bitar igen,."Har du limmat fast svärdet, när det icke håller?""Mer hårt skall jag svetsa ihop det," utlovade smeden och började om ifrånbörjan.När det var ihopsatt igen och nu verkligen tycktes oavtrubbart gav han det stoltåt sin pojke."Giv nu mig din ring.""Först skall vi prova svärdet," och pojken högg svärdet i städet, och svärdet gicksönder igen.Efter en månads arbete tycktes nu svärdet att äntligen hålla. Men när Sigfrid återhögg svärdet mot städet fick eggen ett jack."Vad är det för ett svärd som ej biter men som annat biter på?" frågade Sigfrid.När eggen var härdad och rakknivsvass, så att den bländade ögat när denreflekterade något, fick Sigfrid på nytt testa eggen, och nu bet ej något på svärdet."Men ändå så saknar mitt slagsvärd det viktigaste. Svärdet sjunger ej när detskall användas och far som blixt genom luften.""Jag är ej en musiker. Svärdet är klart, och det håller, och du skall nu ge mig dinring.""Inte förrän jag är riktigt nöjd. Du vet väl vad jag menar med sjungande svärd.Det är ej någon klang i mitt svärd när det hugger i kött eller järn eller sten. Det skallklinga, ty annars är det en falsk klinga.""Nåväl, du skall få som du vill, men då måste jag få hjälp av ringen.""Hur menar du?""Jag menar ej något svek. När jag härdar ditt svärd måste ringen din ligga iisvattnet. Då endast kan svärdet bli helt perfekt. Du skall själv få se på så att jag ej tarringen ifrån dig."Det gick Sigfrid med på. Och sabeln blev eldad och härdad med ringen i vattnet ien månads tid. Och till slut trodde Sigfrid att svärdet var färdigt."Jag tror nu att vi lugnt kan testa det en sista gång."89