Sällsamma lagar blev sporda i sjörövarborgen. Där fick aldrig fruntimmer vistas.Män endast och stridbara män fick där vistas, och de måste samtliga leva i kyskhet.Där fick ingen man förekomma som var under aderton år. Vilgot själv var justaderton år när han stadfäste den lagen, och ingen fick vara äldre än femtio. Alla sominträdde i denna borg måste svära den mäktige Vilgot Varg trohet för resten av livetoch uppfylla reglerna i hans förbund. Dessa regler var sällsamma.Ingen i detta förbund, ingen medlem i Vilgots sjörövarförbund, fick på något sättvika för någon som var lika rustad och duglig i strid som han själv. Varje medlem idetta förbund måste hämnas varandra som om alla var samma köttsliga bröder. Densom for med lögn måste strax uteslutas för alltid, liksom den som inledde schismeroch tvedräkt, ty endräkt var lag. Ingen fick sova utanför borgen mer än endast ennatt i sträck. Allting ägdes gemensamt, och ingen fick ha något krigsbyte eller behållaförtjänster privat. Allting <strong>del</strong>ades jämnt. Inget fick hållas dolt för lagstiftaren,härskaren Vilgot. Så blev denna borg ett märkvärdigt stridsläger för all Nordenshårdaste män. Alla som ville skaffa sig ära och makt drog till denna piratby ochtjänade Vargen på havet, den mäktige Vilgot, en ung man som var mera rättvis ochklok än de flesta som har åldern inne. Hans rykte flög kring hela Norden, och allaberömde hans tukt, disciplin och moral, hans behövliga ordning och rättvisalagstiftning och ytterst dugliga härskarförmåga. När han var de nordiska kusternashärskare blomstrade han<strong>del</strong>n och sjöfarten upp, och all laglöshet och brist på ordningförsvann. Fromma präster i Uppsala ville ha Vilgot till konung därstädes, menVargen var ej intres<strong>se</strong>rad. Mot söder längs floden blev öppnad en han<strong>del</strong>sväg medrika tvålfagra sällsamt korthåriga romare. Vilgot själv bar Nordens rikaste hårväxt:ett rakt skönt brungyllene hår, varken blont eller mörkt eller rött men med inslag avallt. Och han fruktades och respekterades av hela världen. Som väletableradspartanhövding övergav han snart sitt namn Vilgot Varg och begynte i stället attkalla sig för Vilgot Jarl. Konung ville han aldrig bli kallad, och borgen vid viktigaflodens utflöde i Östersjön blev därför kallad Jarlsborg.Mest berömt av hans samtliga krigsäventyr var hans oerhört vågadesjöhärnadståg emot Norge. Det frejdade samhället vid Göta Älvs mynning, där då enrödhårig man vid namn Tor höll sitt hov, respekterade han och inkräktade han ickepå, men det sturska bångstyriga ganska kaotiska Norge såg han som en lockandeutmaning att få kontroll över och lägga under sitt välde. På vägen till Norge besöktehan Tor, som han gärna var vän med och idkade broderligt umgänge med, och Torlät honom stanna som gäst vid hans gårdar så länge han önskade. I trenne lyckligamånader låg Vilgot Jarl där vid älven med sina storståtliga fyrtio skepp och sinsällsamma sjömannahärskara på nästan två tu<strong>se</strong>n man, Nordens yppersta stridsmän.Det var Vilgot Jarls elitkärntrupp, den dåtida världens dådfriskaste grannaste män,som med honom drog ut för att kuva det vilda kaotiska splittrade hårdatyrannstyrda bråkiga Norge.Hur kom det sig att Vilgot Jarl var så dumdristig att han försökte att erövrafattiga fjärran omöjliga Norge? Jo, det var ett vad som han ingått en gång under denenda natt i hans liv då han råkade dricka för mycket.3. Vilgots nederlagDet var hos hans vän röde Tor vid den blå Göta Älv-mynningen. Vid ett glattgästabud därstädes drack alla av en av Tors allra <strong>se</strong>naste brygder, och den var välstark, men det märktes först när det var redan för <strong>se</strong>nt att på något sätt alls korrigeradet misstaget, och då var misstaget gånget så långt ock för den <strong>del</strong>en att brygdensfarliga styrka ej märktes. Men härvid kom alla <strong>del</strong>tagarnas riktiga sinnelag i öppendager, och alla så visade de genom skrävel och skryt vilka djävlar de voro. Den ene73
skröt värre än den som förr skrutit som värst, och värst skröt alla Vilgot Vargskämpar. Så het blev den rusfyllda stunden av skrävel och skryt, att det enda somfattades var ett uppfriskande slagsmål, och det tycktes blott bli allt meröverhängande. Då tog den erfarne Tor vist till orda och sade:"Vän Vilgot, jag fruktar att dina kamrater här icke skall nöja sig med någotmindre än att i praktiken bevisa sin manhaftighet. Då vet jag just ett ypperligt sätt förer, Vilgots män, att just bevisa er duglighet på. Ni vet väl att i Norge regerar i Vikenen fruktansvärd furste med trolldom och terror som ingen kan rå på och icke enskomma inpå. Kan ni klara den boven är ni världens yppersta folk, och då skall allatro er."Den utmaningen blev förstås genast antagen, och redan följande år var det somVilgot Jarls flotta gav sig mot Norge.Vid Bohusläns fjordar fick de redan känning av norrmannens trolldom, ty därfick de en sådan nordanstorm över sig att tio skepp drevs till kusten, slogs sönder tillspäntved och många man drunknade. De styrde utåt till havs då i stället men drevsav den djävulska stormen så hårt att snart tio skepp till var försvunna på Nordsjön.Då började somliga tvivla re'n på företaget. Men vädret slog om, och nu kom det ensunnanstorm som var så hård, att förrän de haft tid att besinna sig och återhämta sigefter de gräsliga nordstormarna drevs de starkt mot den sydnorska kusten, och tioskepp till gick i kvav där och med dem ett hundratal man."Du har otur på färden," förkunnade någon till Vilgot."Än har vi man kvar.""Men vi blir bara färre.""Om än vi blott vore ett dussin skall vi ändå intaga Norge."Då bröt åter nordstormar ut, och de drevs bort från Norges försmädliga kust,men nu hade de lärt sig det ena och andra. De länsade undan, men nu bar det sigicke bättre än att de gick rakt på de ganska förrädiska bankarna utanför Skagen, somdet heter numera. Där gick fem skepp sina sorgliga öden till mötes, och hundratalsmän försvann ömkligt i vågorna. Och nu blev till och med Vilgot ifrån sig av vredeoch sorg. "Skall olyckorna aldrig ta slut!" Åter styrde han norrut, men östliga stormardrev ut honom snart på Atlanten. Och där försvann ännu ett skepp."Kan vi ej ta den nidingen inne i Viken skall vi ta den boven på land. Vi får ankravid Nidaros och ta oss över och genom den norska fjällvärlden."Och de for mot Nidaros. Då blev med ens vädret med dem och för dem. TillNidaros hade de medvind allenast. Där ankrade de, och där började deras oändligamarsch över fjällen. De gick över Rondane och tog sig ner genom Gudbrandens dal.De var tre hundra man när de startade den långa marschen, och de var blott tvådussin när de kom fram. Men fram kom de och kamplystna än.Onde Håkan Jarls borg, som regerade Norge, var ett ointagligt men dystert rättstinkande näste och fäste. De drog sig dock ej för att kalla ut Håkan till strid. Dennehånade dem, och han ropade till dem från vallen:"Vad är ni för dårar? Har ni icke lärt er av era förluster av trettio<strong>se</strong>x skepp ochnärapå två tu<strong>se</strong>n bröder vad jag är för en? Jag kan låta förinta er på en trekvart! Villni verkligen slåss? Ni får annars fri lejd hem till mamma.""Din ärkeknöl och charlatan," skrek nu Vilgot, "vi är ju blott här för att kuva digoch kuva Norge med dig, ty det har vi strängt lovat vår frände i söder kung Tor.""Röde Tor? Den bastarden! Den flugskiten! Löften till sådana bör icke hållas.""Men vi håller vårt! Vill du slåss, eller blir du vår fånge?""Ni blir mina fångar, bedrövliga dönickar, som icke alls duger någonting till, eraslashasar och föga uppbyggliga praktexempel på fåfänga! Ni skall få bita i grä<strong>se</strong>tförr'n dagen är slut!"Och så stundade de tjugofyras strid mot en förintande övermakt på några tu<strong>se</strong>n,men de tjugofyra gav inte ett ögonblick vika. De stred, och hur stred de ej! Snart74
- Page 2 and 3:
Gotisk Historia, del Vav John Bede(
- Page 4 and 5:
avvaktade vad gubben Cato så skull
- Page 6 and 7:
sin styvson så visade hon ingen h
- Page 8 and 9:
skulle offentligen brännas på bå
- Page 10 and 11:
vara på väg mot Jerusalem, där G
- Page 12 and 13:
alans och naturskicklighet. Men nä
- Page 14 and 15:
"Konung! Förvisso är ni värd att
- Page 16 and 17:
"Jag kan kanske rekonstruera den. J
- Page 18 and 19:
Här borde vi sluta vår krönika,
- Page 20 and 21:
Det bör nämnas att hon var långt
- Page 22 and 23:
"Vi har bara sagt sanningen och gjo
- Page 24 and 25: Som väl var kom örnen till Herber
- Page 26 and 27: näset, men där fick de veta att d
- Page 28 and 29: ara belåten och nöjd över det at
- Page 30 and 31: ärelöse och helt värdelöse och
- Page 32 and 33: deprimerande tunga beklämmande sv
- Page 34 and 35: komma! Det är ju nu redan två må
- Page 36 and 37: "Det är icke hans skepp.""Alltså
- Page 38 and 39: Men vilken idiot var ej Tristan som
- Page 40 and 41: Isolde sköt Herbert ifrån sig och
- Page 42 and 43: hade börjat att spöka där. När
- Page 44 and 45: hantverkarkunnighet närmade sig pe
- Page 46 and 47: Jag är hårt uppfostrad till att f
- Page 48 and 49: "Hur kan du hjälpa mig?""Genom att
- Page 50 and 51: tron och sin makt genom svek, avund
- Page 52 and 53: Men hur det nu var så gick tiden,
- Page 54 and 55: honom närmast, som var samme knekt
- Page 56 and 57: "Jag är Volund från skogarna.""Se
- Page 58 and 59: åt honom. Det är en juvelbesatt k
- Page 60 and 61: 5. Kung NidingEn dag var Eivor, den
- Page 62 and 63: "Mig synes, att Volund ej helt kan
- Page 64 and 65: "Är allt detta sant som jag upplev
- Page 66: även vill vara ärlig. Jag erkänn
- Page 69 and 70: "Det har han och jag kommit fram ti
- Page 71 and 72: Vilgots saga.1. Vilgot VargNär Vil
- Page 73: "Det synes mig att allas vilja att
- Page 77 and 78: "Vill du hellre leva?""Ej så läng
- Page 79 and 80: Men medan så ringen gav upphov til
- Page 81 and 82: 6. Vilgots arvDen älskade Vilgot J
- Page 83 and 84: "Men varför? Vad är det egentlige
- Page 85 and 86: "Jägarn var mycket hemlighetsfull
- Page 87 and 88: "Han är världens nog skönaste po
- Page 89 and 90: Men jägaren dog inte genast. Han b
- Page 91 and 92: Och han tog Regins svärd, och han
- Page 93 and 94: "Ni är unge Sigfrid, den tappre oc
- Page 95 and 96: "Om du vill förskingra den? Aldrig
- Page 97 and 98: 7. Kvartetten"Är detta min Borghil
- Page 99 and 100: 'Kära Borghild, jag vill icke ha b
- Page 101 and 102: "Men Gudrun älskar min fosterbror
- Page 103 and 104: gallskrika, var de dök upp låg en
- Page 105 and 106: mördarfanatikerna hade nu hela lan
- Page 107 and 108: "Det skall trots allt bli mig ett n
- Page 109 and 110: När Jarlsborgen brann var han en a
- Page 111: Appendix: Konungalängd och släktt