Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"Vill du hellre leva?""Ej så länge du lever,."Hans huvud föll. Och den åttonde sade:"Vi dör, men vi segrar nog över dig ändå."Den nionde sade:"Om du, stackars fegis, kan se mig i vitögat utan att blinka och jag får se dig tillsjag dör och blir kluven i huvudet där under av din drängs bödelssvärd tror jag dublinkar långt förr än jag själv och att du till och med sänker blicken."Han höggs mitt i ansiktet så som han ville och släppte ej sin triumferande blickifrån Håkans, men Håkans blick sänktes förrän vackre ädlingens saga var all.Den tionde sporde den alltmer betänksamme jarlen:"Om du blir min man, vill du leva då?""Aldrig."Han höggs.Håkan sporde den elfte:"Vill du ej ha nåd?""Ej när dessa är döda, som var mina jämlikar."Även han höggs.Men den tolfte var den allra vackraste av dem. Han hade ett rikt gyllne hår somvar hans och hans närmastes stolthet, och ingen besegrade fiender såsom han genomsin starkt skräckinjagande uppsyn i strid, som hans praktfulla hår bidrog till, och hansvarade på jarlens fråga om han hade en sista önskan i livet:"Att mitt sköna hår ej blir fläckat av blodet.""Och hur skall du undvika det?""Jo, jag har ett förslag. Håll du i det, och när hugget faller, så ryck till dig huvudetmitt, så att håret blir räddat.""Vad har du för glädje av håret när du väl är död?""Jo, det skall du få se."Och det tyckte spetsfundige jarlen att lät intressant, så han antog förslaget.Dessutom beundrade han granne ynglingens hår.Och han höll håret i stadigt grepp medan skarprättarn höjde sitt naggade svärdöver stupstocken. Men just när slagsvärdet sänktes, så ryckte den knipslugedödsdömde huvudet bakåt från stocken, och så stadigt höll Håkan Jarl om hans hår,att det ej bar sig bättre än att båda hans ovärderliga händer kom under det huggandesvärdet. Han fick bägge händerna avhuggna just vid handlederna.Därmed var Håkan Jarls trolldomskraft bruten. De tretton från Jarlsborg begynteatt skratta åt honom. Så skrattade skarprättarn med, och så började alla denhandfallne jarlens män att skratta ut honom. Hänsynslöst skrattade alla, och han stoddär snopen med öppnade forsande pulsådror. Ursinnigt ropade han:"Vad har uslingen gjort? Hur skall jag nu få händerna åter?" Då skrattade blottalla mera, och ynglingen svarade:"Nu ser du glädjen jag har av mitt hår efter min egen avrättning!"Och alla skrattade hejdlöst allt hårdare. Ingen tog någon notis mer av jarlen. Detfanns ingen enda av alla som förr darrat för honom som mera tog honom det allraminsta på allvar. Han svimmade, och Vilgot Jarl tog kommandot."Ni ser alla nu hur vi trots allt besegrat er onde skräckslagne tyrann, och detärligt och öppet i rent spel med oddsen emot oss! Giv oss nu så fria som ni själva nuoch för alltid skall vara!"De tretton gavs fria och hyllades enhälligt av alla norrmän som hjältar om ickerentav nationalhjältar.Håkan Jarl dog av sin blodförlust och blev i hast smusslad ner i ett hål som blevtäckt utan någon markering.76