Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

20. Adolfsbergsskogen bakom busshållplatsen
En bit nedanför busshållplatsen i Adolfsberg (Lingonvägen) finns ingången till ett skogsområde. Följer
man skogsstigen så kan man så småningom ta sig ända till Stenhem och de borrade klyvplatser, som vi
beskriver i del 1 (Kap. 5). Men vi ska inte så långt. Redan efter några minuters vandring skymtar vi inne
bland träden till vänster om vägen några stora block, som behöver undersökas lite närmare.
Det visar sig snart att det här är ingen vanlig stenplats, som blinda naturkrafter skapat. Det är i stället en
mäktig klyvplats där storskalig stenklyvning ägt rum. På en blockhylla ligger en imponerande rektangulär
(klossliknande) stensugga upplagd. Undersidan har mängder med borrade klyvhål (radklyvning) efter sin
långa nedre kant. Det är en av de största borrade stensuggar jag sett - och också en av de mest välhuggna.
I sitt högt upplagda läge fångar den genast vår uppmärksamhet. Och den måste helt enkelt ha
lagts här för att skylta för något mycket speciellt. Bara några meter bort står en stor blockkärna med
branta sidor, vilket indikerar att storskalig stenhuggning ägt rum här. Men i blockkärnans kanter och sidor
finns inga som helst spår efter borrännor. Varken det block där stensuggan är upplagd eller den mäktiga
huggna blockkärnan uppvisar alltså några borrännor. Den exakta klyvplatsen för den upplagda stensuggan
går således inte att fastställa. Det lutar således åt att ett stor blockkloss huggits loss antingen från det
block där suggan ligger upplagd (det finns en släthuggen sida alldeles under stensuggan) eller från någon
sida av det originalblock, som så småningom blivit en blockkärna - utan borrteknik. Antagligen har sedan
denna större blockkloss kluvits på längden med borrteknik. Men då borde det finns ytterligare en stor
blockkloss med matchande borrännor. Och det gör det kanske. Och kanske har den fraktats bort för att
användas. Kanske har den blockklossen var ännu vackrare än den här upplagda tvillingen. Men kvar står
alltså frågan var har den här mäktiga stenplatsen med den välhuggna och arrangerade stensuggan
egentligen skyltat för. Den kan knappast ha skyltat för någon obetydlig sentida skiftesgräns. Så mycket
stenhuggningresurser lades säkert inte ner bara för att skylta för en skiftesgräns. Och någon större
bygdegräns har mig veterligt inte löpt fram över den här platsen. En byskogsgräns (mellan Storvreta och
Årby har visserligen löpt fram i området - men betydligt längre söder ut. Jag har själv gått upp denna gräns
och kunna konstatera att den inte sammanfaller med den aktuella klyvplatsen.