Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

13.2. Observationer och tankar kring en blockhög i ett område
mellan fårhage och fält
Det trädrika och blockrika området i kanten av fårhagen (vid kolonilottsområdet) och nära de nedanför liggande fälten
uppvisar flera intressanta och spännande blockformationer. I området finns ett mindre antal täckta höggravar (en av
dem av imponerande storlek). Och det är möjligt att en del iögonfallande block och blockarrangemang ska tolkas som
stenskyltning för höggravarna. Även utanför högarnas närområden tycks det ha förekommit mycket stenhuggning. En
del markfasta block uppvisar huggna ytor och åtskilliga huggna block ligger huller om buller på marken - dock sällan i
tydliga blockhögar. En mycket märklig blockhög kan dock tydligt urskiljas. Ett stort homogent block verkar någon gång
ha styckats upp i stora blockbitar, som ligger slarvigt staplade på varandra i en blockhögsformation (se de två första
bilderna nedan). Har man vandrat omkring i blockrik mark under många år och studerat blockfloran så får man så
småningom en känsla för vilka blockhögar, som kan vara värda att närmare undersöka. Ögat identifierar nästan
spontant och oreflekterat sådana blockformationer, där naturkrafterna inte självklart varit styckmästare utan där
mänsklig stenhuggning - antingen av äldre traditionell typ eller av yngre snitt med inslag av stenborrning - kan ha
förekommit. Just den här blockhögen gav tydliga varningssignaler om att någon form av stenhuggning kan ha ägt rum
på platsen. När jag kom närmare blockhögen uppfattade jag först att blocket styckats genom traditionell
stenhuggning, eftersom jag inte kunde hitta några klyvborrännor i de stora kluvna blockytorna - vare sig enstaka
djupa (enkelhålsklyvning) eller flera grunda satta på rad längs en kant (radklyvning). Så småningom hittade jag dock
några få grunda klyvrborrännor på ett mindre block. Klyvning med borrteknik har således förmodligen förekommit här
tillsammans med äldre stenhuggning. Kanske har man grovkluvit med äldre teknik och sedan finkluvit (med ökad
kontroll över klyvprocessen) med yngre borrteknik. Det är ju fullt möjligt att det ursprungliga blocket innehållit
spontana sprickbildningar, som kunnat utnyttjas vid klyvningen genom kilning med stenkilar eller järnkilar. Några
klyvborrännor finns då förstås inte i de stora stenytorna. Och om man utfört klyvningsarbetet på ett skickligt sätt så
hittar man kanske inte ens några andra klyvmärken.
Som vanligt i sådana här sammanhang är det svårt att uttala sig om hur mycket - om ens något - stenmaterial som
tagits från klyvplatsen för att användas på annat håll. Klyvinsatserna här liknar faktiskt inte dem som man ser vid en
vanlig sentida husbehovshuggning. Och vi kan inte utesluta möjligheten att klyvningen här haft ett helt annat