Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Blockhögar med hög komplexitet (fortsättning på bilaga till Avsnitt 22.2.)
På impedimentets södra, smala, landtunga och helt nära det märkliga blockarrangemang (stenmonument)
som beskrivs på s. 1178 ovan finns flera stora, kaotiska blockhögar av huggna/styckade blockstycken (en del
ganska stora). På några blockstycken kan man se borrännor av ganska stora dimensioner. Det rör sig troligen
om rännor efter sprängborrhål. Men i blockhögsmaterialet finns också enstaka borrännor med betydligt
mindre diameter, vilket antagligen vittnar om att klyvning med borrteknik ägt rum. Det är möjligt att både
sprängblock och borrkluvna block är rester av större block som stått ute i fältmiljön. Blocken har varit förstora
för att odelade röjas undan från åkermarken och dumpas på det närliggande impedimentet. Man har sprängt
eller borrkluvet blocken i mindre delar så att de lättare kunnat fraktas bort. Några borrade dubbhål har jag
inte kunnat upptäcka på blockstyckena i blockröran här på den smala landtungan. Det tyder antagligen på att
stenröjningen här är av lite äldre datum och har ägt rum före de motoriserade stenvagnarnas tid på 1940- och
1950-talet.
Att det handlar om dumpning efter stenröjning på de utanför liggande fälten är en rimlig hypotes. Men vi kan
naturligtvis inte helt utesluta att åtminstone en del av stenmaterialet har tillkommit på plats genom
nerhuggning av stora block, som stått där blockhögarna nu ligger. Och merparten av blockstyckena i
blockröran här har varken sprängborrännor eller klyvborrännor och skulle kunna vara ett resultat av mycket
gammal stenhuggning. Och på ett ställe alldeles i närheten kan vi faktiskt se resterna efter gammal
traditionell stenhuggning i form av ett nedhugget block där bara ett mindre stenfundament ovan jord återstår.
Och flera kvarstående block i närheten av blockhögarna har tydligt omformats genom stenhuggning.
Impedimentets landtunga har antagligen varit utsatta för mänsklig stenhantering under flera tusen år. Och
styckat och hugget stenmaterial har inte bara tillförts landtungan. En hel del stenmaterial tycks också ha
huggits fram på själva landtungan och använts där eller fraktats bort för användning på andra ställen. Import,
export och användning på plats har tillsammans bildat en komplex och svårtolkad blockröra här.
Samma komplexitet finns på fältkanter och impediment på många andra ställen i fältmiljön i Storvretatrakten.