Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Svårbedömd klyvplats i skogspartiets
norra del ganska nära fälten. Stenen på
bilden ligger till hälften dold under
vegetation i ett blockrikt område (med
några forngravar) ovanför en brant.
Ytterligare småskaligt hugget stenmaterial,
där också borrteknik använts,
finns i närheten. Det liggande blocket
har kluvits fram med stor noggrannhet,
vilket framgår av att grunda borrännor
sitter tätt i rad längs flera långsidekanter.
Möjligen kan det röra sig om en
rest sten som fallit omkull. Men
eftersom det inte finns något fundament
i marken så är det troligt att den ligger
vid klyvplatsen antingen för att senare
resas eller för att transporteras hem. I så
fall har den naturligtvis fått vänta
väldigt länge. Äldre portstolpar kan
ibland ha den här formen med bred bas
och avsmalning uppåt. (Se första kapitlet
i Del 1!). Men det gäller också för en del
stenar som i skogsmark fungerar som
gränsmärken. Det är således svårt att
med säkerhet uttala sig om stenens
tilltänkta funktion. Det är osannolikt att
stenen skulle ha någon funktionell
koppling till närliggande förkristna
gravar med tanke på att den tillhuggits
med borrteknik. Men kanske måste man
alltid, när det gäller borrkluvet
stenmaterial, kasta in en brasklapp. Det
finns nog ingen som med säkerhet vet
hur långt tillbaka i tiden stenborrning (i
sten-klyvningens tjänst) har sina rötter.