Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

18.3. Enstaka borrkluvna block i blocksamlingar av oborrade huggna block.
I skogspartiets kant - ganska nära Ärentunavägen - möter vi en flack utläggning av blockstycken i en form, som
skulle kunna vara en lite oregelbunden trekant. Blockstyckena här består av traditionellt huggna block
Men av mycket mindre storlek än i de flacka stenhögarna lite längre bort (se nästa avsnitt). I mitten av denna
stensamling möter vi ett pyramidformat blockstycke med en tydlig borränna i ena kanten på undersidan. I övrigt
kan jag inte finna några spår efter borrklyvning. Det är nästan så man får intrycket att det borrkluvna blockstycket
senare lagts till en äldre blocksamling (kanske en gravanläggning) för att därmed signalera något särskilt
viktigt. Kanske ville man förmedla att den gamla gravanläggningen fått en gränsmarkerande funktion. Den
märkliga företeelsen med ett borrkluvet block i en stensamling som i övrigt bara består av traditionellt huggna
blockstycken stöter man på ganska ofta. Ju flera sådana jag ser, desto mer stärkt blir jag i min övertydelse om att
det handlar om gränsmarkering. Men det bygger naturligtvis på att jag verkligen har gjort en korrekt bedömning
av stenmaterialet. Det kan inte uteslutas att jag kan ha missat att uppmärksamma en del klyvborrännor i
högarnas stenmaterial. Det är lätt gjort. Och fenomenet med enstaka borränneblock i stensamlingar med äldre
huggna blockstycken bör nog studeras lite närmare (och även kopplas till ett studium av kända gränssträckningar
i det aktuella området) innan man kan bestämma sig för att acceptera eller förkasta gränsmarkeringshypotesen.
Mitt i det stenhav som ett antal flacka blockhögarna bildar (se Avsnitt 18.4. nedan) står också ett ensamt block
med en klyvborränna i ena sidan. Det är det enda borrkluvna blocket bland hundratals blockstycken som ligger
utlagda här. Det borrkluvna blocket står dessutom på en egen fri yta, som gör det ännu mer särpräglat. Och man
kan förstås fråga sig varför man behövde borrklyva sten här, där det i de flacka blockhögarna fanns ett överflöd
av huggen sten i olika storlekar och former. Eller kanske har jag gjort ett tankefel här. Kanske är den borrade
klyvplatsen här äldre (liksom klyvplatserna en bit längre bor, som ovan beskrivits i Avsnitt 18.1. ) än de flacka
blocksamlingarna. Men det kan naturligtvis finnas ett annat skäl till borrklyvningen här. Kanske rör det sig om en
gränsmarkering. Och framklyvningen av en sådan markering kunde naturligtvis ske även om det fanns 100-tals
huggna (oborrade) block runt omkring. Men då måste man nog uppfatta klyvborrännan inte bara som en bieffekt
av den använda huggtekniken utan också som en funktionsbärande element, som signalerade gränsmarkering.