Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

18.1. De borrade klyvplatserna nedanför de krönplacerade stensättningarna
Det finns enstaka klyvplatser utspridda på flera ställen på impedimentet. Men särskilt starkt intryck gör
en klyvplatskoncentration snett nedanför området med flacka stensamlingar (se Avsnitt 18.4 nedan).
Här finns åtminstone två olika borrade klyvplatser. Den ena klyvplatsen har en stor mängd kluvet
stenmaterial, som ligger kvar på platsen. De kvarliggande huggna blocken bildar nästan en cirkelform
runt ett minder block. Man får lätt intrycket att klyvplatsen är arrangerad för att få just den här formen .
Men det kan förstås vara en ren slump att cirkelformen uppstått. Här finns ingen stentäktsgrop. Och det
är osäkert om något stenmaterial överhuvudtaget tagits bort från klyvplatsen. Den andra klyvplatsen,
som också är en blocktäkt, har en kvarstående blockkärna, framför vilken allt hugget stenmaterial har
tagits bort. Kvar finns endast en stor stentäktsgrop. Just den här klyvplatsen verkar tydligt relaterad till
husbehovshuggning. När man ser klyvplatsens utformning är det lätt att förstå hur stenhuggarna tänkt
för att få fram användbara blockstycken. Den förstnämnda klyvplatsen med sitt cirkelformade utseense
är inte lika lätt att relatera till vanlig husbehovshuggning. Utifrån de blockstycken och den blockkärna
som finns kvar är det inte helt lätt att förstå hur man kunnat få fram någon användbar sten här. Kanske
har denna klyvplats ett helt annat syfte. Eller också är det helt enkelt en misslyckad husbehovsrelaterad
klyvplats. När man jobbar med ett nyckfullt stenmaterial kan man ju inte begära att alla klyvningar ska
ge ett lyckat resultat.
Ovanför på krönet ligger fler stensättningar. Kanske har det block, som nu styckats och fått sin
blockstycken utlagda i en ringform, utgjort en stenskyltning för stensättningarna uppe på krönet.
Det är inte helt ovanligt att äldre blockskyltningar får påhälsning av senare tiders stenhuggare. Genom
sin höga resning och sina branthuggna sidor har dessa ”gammelhuggna” block ofta utgjort oemotståndliga
frestelser för stenhuggare, som kom med borr och kil.