Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Lite efterskrift
Det finns en särskild anledning till att det här avsnittet om gammal kultursten på Fulleröhöjden fått ta ett
oproportionerligt stort utrymme i det här kapitlet. Jag har under ganska lång tid varit inställd på att försöka
arbeta fram en presentation, som enbart skulle handla om den vackra, spännande och spektakulära
kulturstenen i just det här området. Men jag har under senare tid blivit smärtsamt medveten om två saker:
dels att tiden obönhörligt och skoningslöst löper på - jag har med råge passerat 75-års -strecket och har
rimligtvis inte särskilt mycket av kulturstensinventerande arbete framför mig, särskilt inte i svårframkomlig
skogsmark. Och dels att man inte hela livet kommer att befinns sig på en inarbetad plats där man kunnat
ägna sig obehindrat åt sin fritidhobby. Helt nyligen har jag flyttat från Storvretabygden (efter att ha bott där
i 40-år) till Arvika. Att sammanställa ett särskilt verk om den gamla kulturstenen på Fulleröhöjden kommer
således kanske aldrig att förverkligas. Starkt medveten om detta har jag försökt kompensera genom att i ett
oproportionerligt stort avsnitt om den gamla kulturstenen i ett kapitel som egentligen borde fokusera på
det borrkluvna stenmaterialet. Till mitt försvar kan jag ju alltid hävda att den här presentationen är en
arbetsversion (alltså ingen färdig slutprodukt). I en arbetsversion behöver man kanske inte vara lika
nogräknad när det gäller att balansera olika typer av innehåll mot varandra. Om arbetsversionen någon
gång i framtiden skulle redigeras till en slutprodukt, så kan ju avsnittet om den gamla kulturstenen på
Fulleröhöjden bantas ned rejält - eller kanske lämnas som bilaga. Den dagen, den sorgen!