Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

17.2. Äldre och yngre stenhuggning strax norr om naturreservatet – nära väg 290.
Även norr om reservatet finns spår av stenhuggning. På baksidan av den bergknalle som
utnyttjats som krosstensbrott (se 17.4. nedan) har traditionell, äldre stenhuggning bedrivits i stor
omfattning. Jag tror knappast att stenhuggningen har någon koppling till krosstensbrytningen på
framsidan. Brytningen här på den norra sidan är nog betydligt äldre. Det verkar som man brutit
loss sten ur det övre stenlagret i bergssluttningen. Jag har sett den här typen av ytlig brytning på
flera ställen i Storvretabygden.
Jag har haft svårt att förstå hur brytningen kunnat genomföras . Det handlar främst om att jag inte
kunnat förstå hur man fick loss blockstyckena från underliggande berg, eftersom jag uppfattat att
det rört sig om homogent oskiktat berg. Men kanske har berget inte den solida karaktär som
jag trott. Kanske är stenmassorna mer skiktade i lager än vad jag trott. Och kanske kunde man
arbeta sig ner ett lager i taget. I det här bergssluttningen ser det i vart fall ut som om
stenhuggningen omfattat det övre jämntjocka lagret. Alla borthuggna men kvarliggande
blockstycken har ungefär samma tjocklek. Eller också har jag inte fått riktigt klart för mig hur
klyvsprickor fortplantar sig i solitt berg. Kanske klyvsprickan vid fortsatt kilning spontant viker av
från sin vertikala bana och fortplantar sig horisontellt mot en tidigare frilagd kant. Klyvsprickor är
förmodligen inte dumma. De följer minsta motståndets lag. I stället för att fortsätta tränga sig ner
på djupet, viker de ut mot en frilagd kant och når friheten. Jag antar att de gamla stenhuggarna
skulle ha kunnat förklara för mig om det handlar om skiktning av berget eller om klyvsprickors
uppförande när de utsätts för starkt motstånd - eller möjligen både ock.
Även impedimentet lite längre mot norr (nära väg 290) har en bergknalle längst i söder som
styckats upp genom gammal stenhuggning. Men här är läget mer komplicerat. Här har jag
nämligen helt nyligen hittat ett par klyvborrännor. Om äldre stenhuggning och yngre borrklyvning
använts samtidigt som varandra kompletterande tekniker eller om de väsentligt skiljer sig åt i
tiden är naturligtvis svårt att avgöra. Särskilt intressant är borrklyvningen av en liten kvarstående
bergklack, som renhuggits runt om med äldre huggteknik. Genom kilning i ett enda vertikalt
borrhål har man fått den lilla bergklacken att spricka upp i flera blockstycken.