Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

blocket är mycket bräckligt uppställt. Men stenplatsen här kan nog också betraktas som en ordinär
kombinationsplats med separata element. Inte lång från det borrännemärkta blocket finns ett stort block
med ganska platt - något sluttande - översida. En hypotes (som nog närmare borde testas) är att det blockets
överdel vid något tillfälle huggits loss och placerats alldeles bredvid som skyltblock. Jag har undersökt om det
finns någon matchande borränna på ”blockstubben” bredvid. Men jag har inte kunnat hitta någon sådan.
Så lättlöst var alltså inte problemet! Och den långa tunna borrännan på det uppställda blocket har nog inte
tillkommet inom ramen för en vanlig profan stenklyvning. Borrklyvningen i blocket har nog enkom tillkommit
för att skapa en uppmärksamhetsfångande och signalerande borränna. Och att den signalerar en framlöpande
gräns här i sluttningen får vi nog anse för givet. Man skulle visserligen kunna tänka sig den
alternativa möjligheten att blocket ställts upp för att skylta för de ganska beskedliga högarna/stensättningarna
längre upp på krönet. Men genom den stora släta borrännemärkta exponeringssidan strålar skyltblocket ut all
sin energi i blickriktningen ner mot den nytillkomna rondellen och den bakomliggande punkt där bygränsen
hamnar i åvattnet. Man får verkligen anstränga sig för att hitta ett block i Storvretabygden, som är mera
spektakulärt och spännande än det här borrännemärkta skyltblocket i sluttningen ner mot Fyrisån och som
kommunicerar mer kraftfullt med åskådaren. Men kraftfull kommunikation är inte liktydig med tydlig och
specifik information. Det finns betydligt mera att göra forskningsmässigt för att locka fram blockets och
kombinationsplatsens hemligheter.