Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

4.2. Borrade klyvplatser längre ner på samma kulle
Nedanför borränneblocket och den stensättningsliknande anläggningen finns ett mindre block som
utsatts för stenhuggning med borrteknik. I blockets översida har ett blockstycke huggits loss. I huggytans
överkant kan man också se klyvborrännor satta i rad. Det borthuggna blockstycket finns inte kvar i
blockets absoluta närhet och måste således ha avlägsnats. Frågan är vad man ka ha haft det oansenliga
och oregelbundna blockstycket till. Och varför högg man över huvud taget bort blockbiten. Vilken liten
ohuggen blockbit som helst på marken skulle ju ha kunnat fungera lika bra. Helt onödigt huggarbete kan
man tycka. Det finns mängder av liknande oansenliga klyvplatser i skog och hagmark i Storvretatrakten,
där man på samma sätt kan ifrågasätta den praktiska nyttan av stenhuggningen. Men möjligen handlar
det om ett feltänk här. Kanske är det inte det borthuggna stenstycket som varit målet med stenhuggningsinsatsen.
Kanske är det kvarvarande blocket med sina borrännor, som är den funktionsbärande enheten.
Och kanske skulle rent av de kvarstående borrännorna i stenytan signalera att det kluvna blocket hade
tilldelats en alldeles speciell funktion. Klyvborrhål användes i så fall inte för att effektivisera klyvningen av
blocket (det hade man lika gärna och enkelt kunnat göra med traditionella klyvmetoder) utan för att
åstadkomma signalerande borrännor. Det finns en del som tyder på att borrännor i sten kunde användas
för att signalera en gränsmarkerande plats. Men det är möjligt att borrännor också kunde signalera andra
viktiga företeelser. Mer forskning behövs, som man brukar säga. - Eller korrektare är nog att säga att
forskning behövs, eftersom hittills ingen ägnats åt borrteknikens användning inom stenklyvningen.