Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Bilaga till 22.2 : mera kultursten i undersökningsområdet.
Kulturstenen i undersökningsområdet är mycket riklig. Det var ju bl.a därför som jag bestämde mig att leta
efter alternativa gränssträckningar här. Det innebär förstås att det finns mycket intressant kultursten, som inte
beskrivits ovan i anslutning till de två redovisade gränssträckningarna. Jag gissar att merparten av läsarna
aldrig kommer att sätta sin fot i i det aktuella höjdryggsområdet i kilen mellan Fullerövägen och väg 290. Och
det vore ju synd att förvägra dem tillgång till i vart fall några av de mest spektakulära (men ofta svårtolkade)
kulturstensexemplaren i området. Nedan presenterar jag några av dem med bild och kommenterande text.
En del av dem gör kontakt med någon av de gränssträckningar, som jag identifierat i området. Men det
hindrar förstås inte att de kan höra till ett betydligt tidigare kulturstensskikt. Det finns åtskilliga äldre gravar
(av stensättningstyp) i området. Och en del stenskyltning kan ha varit relaterad till dessa gravar eller till de
boplatser som rimligtvis funnits närheten. Och en del av kulturstensarrangemangen är kanske gravplatser i sig
– av en blockgravstyp med ett huvudblock med en förgård av huggna blockstycken framför. Spår av en trolig
boplats finns i den östra delen av det anknutna skogsklädda impedimentet. Boplatser kan också ha funnits i
det nu uppodlade område mellan höjdryggen och impedimentet. Tidigare har dessa delområden hört samman
och bildat ett gemensamt terrängområde. Mellanområdet har inför uppodligen minutiöst stenröjts och
alla spår efter äldre kulturlager har avlägsnats. En del intressanta kulturstensfynd skulle antagligen kunna
göras i den röjstensvall, som finns i impedimentets norra kant.
Bland den redovisade kulturstenen i den föreliggande bilagan finns också några stenplatser med borrklyvning.
Den borrkluvna kulturstenen har egentligen i det här kapitlet kommit i skymundan. Det är främst borrklyning
med koppling till kombinationsplatser och gränsmarkering, som här fokuserats. Men det finns borrade
klyvplatser av mer tydlig husbehovshuggningskaraktär, som nedan redovisas. Man kan nog fundera över om
en presentation, som har till huvuduppgift att redovisa borrade klyvplatser verkligen ska ägna så stort
utrymme åt kultursten i alternativa och hypotetiska gränssträckningar som skett i detta kapitel. Om och när
föreliggande arbetsversionen bearbetas för att bli en slutgiltig presentation så är det mycket möjligt att
kapitlet kommer att fokuseras kring en mer neutral redovisning av klyvplatser och att resonemanget kring
kultursten och alternativa gränsmarkeringar (inklusive deras förlängningslinjer) förpassas till en separat
presentation. Den som lever får se, som man alltid sa i Småland under min barndom, när man skulle uttala sig
om en osäker framtid. Och uttrycket är lika giltigt idag.