Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

2.5. Nyupptäckta klyvplatser i elfte timmen - och några avskedspresenter
Under de sista veckorna före min flytt till Arvika, våren 2020, kammade jag ytterligare en gång igenom
Fulleröhöjden (mellan Fulleröhage och Fullerö Park för att hitta ev. tidigare missade borrade klyvplatser. Jag
hittade då ytterligare ett 10-tal borrade klyvplatser längst i väster - och ganska nära den präktiga borrkluvna
stenstol, som jag tidigare beskrivit ( se s. 72). Min tidigare bedömning att Fulleröhöjden trots sin blockrika
terräng är mycket fattig på borrade klyvplatser måste således något revideras. Men fortfarande gäller att
det borrkluvna sten materialet bara är en bråkdel av den stenvolym i området som utsatts för äldre
stenhuggning.
Den nyligen påträffade klyvplatsområdet gav också ett rejält tillskott vad gäller fynd av intakta, kvarsittande
Järnkilar. Inte mindre än två nya fynd av intakta järnkilar gjordes inom ett avgränsat klyvplatsområde som
omfattar endast ett 10-tal klyvplatser. En enda dags inventeringsarbete fördubblade faktiskt det antal
intakta kvarsittande järnkilar, som jag lyckats hitta under de 8 år som jag efterforskat borrkluvet
stenmaterial i Storvretabygden. När fynden är ytterst sällsynta så kan förstås några slumpfynd förändra
statistiken riktigt ordentligt.
I Del 1 (Kap. 22.4) av detta arbete har jag redan beskrivit den järnkil, som jag hittade i Skogspartiet väster
om Norrbo (och norr om Fullerö Hage) under samma tidsperiod. Det rörde sig då om ett lösfynd liggande
dolt i mossan på översidan av ett block. Jag beslöt mig då för att betrakta lösfyndet som en avskedgåva till
mig från skogspartiet, vars kulturstensflora jag ganska ingående beskrivit i flera olika presentationer under
ganska många år. Även om de nyligen upphittade järnkilarna här på Fulleröhöjden inte är några lösfynd,
som jag skulle kunna ta med mig, så vill jag gärna betrakta också dessa som en avskedsgåva Jag tycker
faktiskt att jag gjort mig förtjänt av en avskedspresent eftersom jag under årens lopp lagt ner ganska
mycket arbete på att beskriva såväl yngre som äldre kultursten här på Fulleröhöjden.
Några dagar senare kom också den äldre stenhuggningen på Fulleröhöjden med en alldeles egen
avskedspresent till mig. I ett mycket stort block, som utsatts för omfattande stenhuggning med endast