Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

11.2. Lite om block i allmänhet
Människor har alltid haft förkärlek för stenblock. Och många av dem har utsatts för olika typer av hanteringar så
länge människor befunnit sig i landskapet efter det att inlandsis och vatten dragit sig tillbaka. Det tycks inte ha
spelat någon roll om det varit säljägare, kobönder eller herdar med stridsyxor. Alla har varit lika förtjusta i block
även om man har använt dem på olika sätt. De har tillformats, uppställts och positionerats för att skylta för
begravningsplatser, kultplatser och boplatser. Och de har används för att bygga olika typer av gravar:
stensättningar, blockgravar, stenkammargravar, högar och vad det nu kan vara. Även långt ute i Storskogen i
Storvretatrakten ser man stora block med en mindre hög av huggna blockstycken framför. Undersöker man
blocket mera noggrant så kan man se uthuggningar i blocket, varifrån stenmaterialet (troligen täckmaterial över
en grav) hämtats.
Och från block har säkert hugget stenmaterial hämtats för att användas i olika hushålls och hantverksaktiviteter.
Stenrester från sådana aktiviteter ser man ju ganska ofta i form av skärvstenshögar.
Ofta ser man block med framprovocerade sprickor, som åstadkommits genom mänsklig stenhuggning. Ibland
sitter mindre blockstycken inslagna i sprickorna. Kanske rör det sig bara om en påbörjad profan stenhuggning,
där de mindre stenarna fungerat som kilstenar. Men kanske har sprickorna i blocket haft ett självändamål.
Kanske har de utgjort kommunikationsportar som förfädernas andar kunde använda sig av för att upprätthålla
kontakten med de efterlevande. Och kanske de inslagna stenarna fungerat som låsstenar för att hålla sprickorna
öppna. Kanske har man spräckt en del block för att släppa ut krafter/makter som man uppfattat var inneslutna i
blocken. Vissa block kan ha positionerats på särskilt utvalda platser för att samla upp energi från de kraftfält
som ansågs löpa fram i marken. Och i bebodda områden behövde man även för åtskilliga tusen år sedan göra
olika typer av avgränsningar i landskapet. Block har säkert använts för att markera gränser långt innan de nu
kända bygdegränserna (bygränser, sockengränser och häradsgränser) började utstakas. Och block har sedan dess
(hela,styckade eller på olika sätt arrangerade) använts för att markera gränser i i landskapet. Också i de yngre
och mindre skogsskiftersgränserna som tillkom under 1800-talet, har olika typer av blockskyltningar använts. Här
och där i dessa gränslinjer ser man uppnosiga block - inte sällan uppgrävda ur jorden och placerade på högkant
för att fungera effektivt som gränsmarkörer.