Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

16.1. De gåtfulla tudelade blocken
Den här typen av tudelade block, som kluvits genom kilning i ett mittsatt borrhål, och som , som det
tycks, övergivits utan vidare bearbetning, har beskrivits ganska ingående inledningsvis i detta kapitel.
Och jag har egentligen inte så mycket mer att tillföra. Jag har visserligen funderat över om man möjligen
utnyttjat klyvhålen för att sätta ner någon typ av pinne för gränsmarkering eller för avgränsning av
något slag. Men båda förslagen faller rimligtvis på att den här typen av stenplatser inte radar upp sig
linjärt. Och skulle man utnyttja hålen som hållare för någon typ av pinne, så hade det rimligvis varit
bättre att behålla borrhålen intakta och inte utsätta dem för kilning. Det är också svårt att uppfatta dem
som misslyckade klyvningar, som man bara lämnat. Många av den här sortens klyvplatser har raka fina
klyvsprickor, som inte spricker ut åt sidorna utan går vertikalt genom blocket. Klyvningen ger med andra
ord ett optimalt resultat utifrån att man bara använt sig av ett enda klyvborrhål. En annan möjlig
förklaring skulle kanske kunna vara att det kluvna blocket ursprungligen inte varit en isolerat klyvplats
utan ingått i en större klyvning på platsen. Och kanske har då blockklyvningen ingått i en större klyvplan,
som vi inte längre kan avläsa, eftersom många block kan vara borttagna från platsen. Kunde vi läsa den
större klyvplanen så kanske klyvningen i det kvarstående blocket inte skulle te sig särskilt märklig.
Nedan följer några exempel på gåtfulla tudelade block.