Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

9.2. Mera kring en ”jordkällare” som kanske varit något helt annat
- och borrännor, som ställer till problem (kartans område 2) -
När jag i inledningsavsnittet lämnade jordkällaren hade jag börjat fundera över om den
egentligen inte passade bättre som gammal stenkammargrav av hällkistetyp. Ett sätt att komma
åt den jordtäckta stenanläggningens ålder skulle ju kunna vara att undersöka förekomsten av ev.
borrännor. Om spår av borrklyvning kunde upptäckas så pekade ju detta mot en anläggningsålder
på ett par hundra år och definitivt inte mot en hällekisteålder på ca 4500 år.
Nästa gång jag besökte platsen beslöt jag att ta mig en ordentlig titt på det långsträckta
stenstycke som lagts som överliggare över ingången. Till min stora förvåning upptäckte jag en
lång rad med borrade klyvborrännor längs en av översidans stenkanter. Och där föll min hypotes
att det kunde röra sig om en hällekista med ett stort magplask!
Fast kanske ändå inte! Man skulle ju kunna tänka sig att hällekistan, som stått öppen, långt
senare stängts av med en lågt placerad överliggare för att hindra djur från att förirra sig in här.
Eller att hällekistan omvandlats till en jordkällare eller stuka. Och att det då gällde att stänga av
ingången för att förhindra djur att förse sig på rotfruktsläckerheterna här inne. Jag övervägde att
dryfta de här tankegångarna med de ständigt närvarande korna. Men de hade gått in en djup
idisslingskoma och var inte kontaktbara. Jag kastade mig i stället upp på cykeln och hastade
vidare mot Hemringe. En amatörpsykolog har inte tid att fastna i ett enskilt problem! I så fall
skulle det inte bli mycket uträttat. Men se bildkommentaren på s. 486 nedan! Där har jag
funderat vidare kring möjligheten att förena mycket gammal kultursten med yngre borrklyvning.