Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

1 (För ”stenlejonets” läge se motsvarande siffra på kartbilden nedan)
I ett lågt liggande skogsparti vid Tipptoppvägen har ett märkligt tillhugget block lagts upp på ett hugget blockfundament. Blockformationen
verkar medvetet komponerad. Och för en nutida betraktare påminner den mycket om ett ståtligt lejon. En gång har kanske stenlejonet fungerat
som ett entrémonument till ett boplatsområde från yngre stenåldern. En stor nedsänkt, rundoval yta i närheten tyder på att det kan ha
funnits en nedgrävd bobotten här. Visserligen vet man aldrig vad senare tiders stenarbetare i skogen kunnat hitta på. Jag har förstått att
de gärna skyltade för sin verksamhet genom att skapa olika monument. Men frågan är om inte det här monumentet var en för stor uppgift
för dem - eller för ev. gränsarbetare, som skapade gränsmonument i skogsmarken. Kanske hade vi också i så fall sett en användning av borrade
klyvhål. Men sådana saknas helt. Jag tror mer på stenspecialisterna under yngre stenåldern. Märk också det märkliga bandet runt
nacke och hals. Man kan tolka det som en antydning av manen på en lejonhanne eller som en illustrering av att djuret är fjättrat med en
kedja. Men naturligtvis skulle det kunna vara en oavsiktlig defekt, som uppkommit vid blockets hantering. Ingenting hindrar förstås att skyltmonumentet
senare återanvänts för markering av gränsen mellan Fullerö och Ekeby. Det ligger väl positionerat i gränslinjen (se kartbladet