Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Avslutande kommentar 1
Även om nog bygdegränser ibland kan ha uppfattas som breda stråk eller gator i terrängen och inte som en
ytterst smal (närmast teoretisk) linje i skogsterrängen, så kan man knappast förvänta sig att stenmarkeringen
av en ev. bygränssträckning skulle kunna inkludera all den kultursten, som finns i ett mycket brett bälte strax
öster om Tipptoppvägen i Storskogen. Jag har ändå valt att ta med hela det breda kulturstensbältet i min
redovisning. Ett av skälen är förstås att jag velat försäkra mig om att kunna ringa in den ev. gränsrelevanta
kulturstenen även om jag inte kunnat specificera vilka enskilda stenar det handlar om. En eller flera av
stenarna i det inringade gula området på kartan (s. 1263) måste rimligtvis ha ingått i en gammal bygräns - om
det nu funnits någon nordlig variant.
En annan anledning till att jag arbetat med ett så brett spektrum är att vi inte t kan vara hel säkra på att en ev.
bygräns varit rak och verkligen följt den förlängningslinje som jag ritat in. Det finns nog en tendens för alla
gränser i den här norra delen av Storskogen att under sin bana försiktigt vika av något mot söder för att
slutligen mötas i en ”gränsstrut” lång in i Storskogen öster om Tipptoppvägen. Det breda kulturstensbältet tar
höjd för en sådan gränsavvikelse.
Avslutande kommentar 2
Det finns många svåra metodiska problem kopplade till användningen av förlängningslinjer på det sätt som jag
ovan gjort. Några är förstås uppenbara. Förlängningslinjerna bygger inte på bevisade och i verkligheten
förankrade alternativa gränssträckningar över höjdryggens mittparti. Gränssträckningar är bara hypotetiska
konstruktioner - och då kan förstås inte förlängningslinjerna vara annat än hypotetiska. En annan metodsvårighet
har naturligtvis att göra med att de av mig föreslagna alternativa gränssträckningarna är så många. Det blir
således ett mycket stort antal förlängningslinjer att spela med. Och med så många förlängningslinjer vore det väl
sjutton, kan man tycka, om man inte här och där skulle stöta på intressant kultursten! Ja det är förstås en kraftfull
kritik mot gränsperspektivet så som jag använt det. Men man får inte glömma en viktig sak. Förlängningslinjerna
hittar faktiskt en uppsjö av intressant kultursten med tydlig skyltkaraktär ute i landskapet. Kulturstenen finns där
och måste kunna ges en förklaring. Och misslyckas vi med att placera in den i ett bygränssammanhang, så finns
den fortfarande där. Och utan att kunna passas in i det senaste årtusendets gränssammanhang blir väl kulturstenen
och dess tolkningar bara alltmer intressanta. Eller…?