Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Det är möjligt att det finns mer än rumslig koppling mellan den uppallade stensuggan och borränneblocket.
Kanske har de båda med gränsskyltning att göra. Kanske har stensuggan funnits på plats flera tusen år tidigare
och haft en annan skyltfunktion. Kanske kom den senare att utnyttjas för att markera en gräns i skogslandskapet.
Och kanske kompletterads den senare med ett borrännemärkt block. Vi vet förstås inte om
stensuggan någonsin formellt skyltat för gränsen. Kanske fick den bara agera riktmärke när gränsen drogs fram
i landskapet. Och det var i stället den borrade klyvplatsen som fick agera formellt gränsmärke. Men man kan
nog ändå se på på stenplatsen här som en gränsmarkerande kombinationsplats. Och kanske har också den lilla
flacka upphöjningen framför klyvplatsen någonting med gränsmarkering att göra. Det skulle kunna var ett litet
överväxt gränsröse. Men då måste man skala bort markvegetation. Och där går det en gräns för mig. Någon
kompetens som grävande arkeolog har jag inte. Och någon juridisk rätt att skala bort markskiktet har jag inte.
En del tar sig ända den rätten t.ex. vildsvinen, som ofta upptäckt intressanta kulturstensplatser före mig. Jag
kan utnyttja deras grävningar. Men jag gräver inte själv.
Avslutningsvis måste jag avslöja att jag inte har undersökt gränsdragningen i området. Jag för egentligen bara
ett rimlighetsresonemang. Jag tänker mig att det måste vara en gränsmarkerande plats här i bergssluttningen.
För vad tusan skulle det annars kunna vara? Men tänk om det aldrig löpt fram någon gräns över den här
platsen - inte ens en ynka liten skiftesgräns! Ja, då är vi tolkningsmässigt illa ute - och samtidigt börjar det bli
verkligen intressant! För vad tusan skulle det då kunna vara ???