Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Kanske både det vackraste och skickligast tillhuggna blocket (med traditionell klyvteknik) i den höglänta skogsmarken. Blocket står
på en bergshöjd ovanför Tipptoppvägen i Storskogen. Man slutar aldrig att förundras över hur man med traditionell huggteknik
kunnat klyva fram så släta och vertikala blocksidor sammanbundna med perfekt rätvinkliga hörn. För mig känns det som att
huggningen här har sprängt gränserna för en vanlig husbehovshuggning och fått en monumentskapande karaktär. När vi inte har
borrännor att tillgå, så krävs det oftast mycket spektakulära huggningar för att vi ska uppmärksamma det gamla traditionella
stenhuggeriet. Egentligen har traditionellt stenhuggeri funnits i tusentals år och avsatt mängder med stenspår i våra marker.
Förmodligen finns det tio gånger fler traditionella klyvplatser än sådana där borrklyvning skett. Men vi går oftast förbi utan att
uppmärksamma dem - eller också uppfattar vi dem felaktigt som spontanklyvningar utförda av naturkrafter. Blockväggarnas
funktion och ålder är okänd. Men man får intrycket att huvudsyftet med huggningen här varit att skapa just de här vackra
blockväggarna långt ute i Storskogen – kanske Storskogens vackraste klyvplats trots avsaknaden av borthuggna stensuggor.
Men se också den inslagna stenen (vid pilen) mellan de två stora blockhalvorna!