Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

14.5. Skogspartiets västligaste del med inäga och ekbacke
När olika terrängtyper gifter sig med varandra uppstår ofta natursköna platser i landskapet. En sådan plats
möter oss i skogspartiets västligaste del. Här glider skogshöjden över till en vacker ekbeväxt kulle. Alldeles
nedanför ekbacken breder en stor stenig - men delvis stenröjd - inäga ut sig. Både mot norr och söder öppnar
sig inägan mot vidsträkta åkerfält. Bakom ekkullen breder fältängarna ut sig och når fram till Fyrisåns å-fåra,
som bara kan anas genom de små buskage, som kantar stränderna. Följer vi ekbacken åt söder så så står vi
snart inför byggnaderna till en gård, som utflyttades hit från Storvreta by strax efter mitten av 1800-talet.
Innan vi når fram till gården fångas blicken av ett mäktigt och spektakulärt block, som fullständigt dominerar
den här delen av inägan. Blocket har med all säkerhet inte ställt sig här för att skylta för en utflyttad gård. Men
sannolikt har det skyltat för en gammal boplatsområde som fanns här för flera tusen år sedan. Här på ekbacken
- och även längre bort i det höglänta skogen - ligger gravarna ganska tätt. Och då har boplatserna säkerligen
inte legat långt bort. Vi ska visa några bilder på det imponerande blocket senare i detta avsnitt – och kanske
rent av avslöja en hemlighet. Helt nära blocket syns fortfarande rader av grundstenar som tyder på att
byggander en gång stått här. Kanske rör det sig om byggnader som anlades här när den utflyttade gården
byggdes upp här för drygt 150 år sedan.
Som redan antytts finns, inte särskilt förvånande, åtskilliga välvda och övertorvade gravar och även en större
gravhög med t.o.m. två skyltande stenar på krönet – kanske är det man och hustru som vilar tillsammans i
högen.
I det här vackra landskapet ska vi leta efter både borrkluven sten och annan (förmodligen betydligt äldre)
kultursten (se beskrivningen nedan).
Nära fältkanten på ekbackens norra sida löper den gamla bygränsen mellan Storvreta och Årby förbi. I denna
gränslinje ska vi leta efter trolig gränsmarkerande sten. Men fynden därifrån beskriver vi separat i nästa avsnitt
(14.6.).