Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

9. Borrad och oborrad kultursten i Lälunda-trakten
Det finns flera anledningar att besöka Lälundaområdet även om man bara skulle vara intresserad av gammal
kultursten – och faktiskt även om man bara skulle vara intresserad av borrkluvet stenmaterial.
Det välvda stenbygget som liknar en gammal gravkulle.
Långt ute på udden i väster - ganska nära den trådtrassliga transformatorsstationen - finns ett märkligt stenbygge
– en välvd stenanläggning övertäckt med jord och täckt av markvegetation. På avstånd ser anläggningen ut som
en gammal gravkulle. Och på nedsidan - i riktning mot ett fallfärdigt uthus - finns en ingång i den kallmurade
stenväggen, prydd med ett stort överliggande blockstycke. När jag rådgjorde med den betande koskocken i
närheten, så var kossorna av den uppfattningen att ingången var alldeles för trång för att en piga skulle ha kunnat
ta sig in här (i så fall måste hon ha ålat sig fram) en gång varje dag år in och år ut för att hämta rovor eller potatis
till middagen. Jag var böjd att hålla med korna och lade jordkällaruppslaget åt sidan. Och medan jag cyklade hem
så började i stället tänka i andra banor. Jag googlade på gravtypen hällkistor och hittade faktiskt några exempel,
som liknande den välvda övertäckta stenanläggning, som jag sett i betesmarken vid Lälunda.
Blockhögen med den borrännemärkta och branthuggna blockkärnan vid Hemringevägen
Jag har lämnat korna och det märkliga, välvda och övertäckta stenbygget bakom mig och cyklat in på den lilla
grusvägen mot Hemringe. Jag hinner inte långt förrän jag noterar en egendomlig blockhög i nederkanten av
ett skogsparti, som längre bort reser sig till en avsevärd höjd. Det är dags att stiga av cykeln och konfronteras
med ytterligare en frustrerande och svårdiagnosticerad stenanläggning. Från grusvägen ser man nästan bara
den branthuggna blockkärnan och ganska litet av den bakomliggande blockhögen. Men när man går runt ser
man en stor välavgränsad blockhög torna upp sig mot blockkärnan. Blockhögen innehåller inte någon
småskalig skärvsten utan det rör sig uteslutande om ganska stora huggna blockstycken med ganska skarpa
kanter. Blockstyckena tycks genomgående vara fabricerade med gammaldags stenhuggning utan inslag av
borrteknik. Inledningsvis var jag inne på spåret att de rörde sig om sprängsten. Men det är inte sannolikt att