Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

En närmare beskrivning av den märkliga klyvplatsen
”För att förstå stenhuggarens avsikt med stenklyvningen som skett på det block som visas på avsnittets första
bild nedan så kan det antagligen vara meningsfullt att utgå från att klyvningsresultatet blivit positivt och att
stenhuggaren ifråga fått ut det han velat av projektet – ingen misslyckad huggning alltså!. Någon användbar
sten att använda till husbehov hemma på någon närbelägen gård har förmodligen inte gått att få fram. Vid
klyvningen löpte nämligen sprickbildningen inte lodrätt ner i stenen utan sprack i stället ut mot ena sidan.
Men med klyvhålsteknikens hjälp hade stenen fått en lång lite bågformig överkant som var märkt med tydliga
och dekorativa klyvborrännor. Stenen skilde därmed tydligt ut sig från andra stenar i grannskapet. Den hade
blivit speciell. Det var märkningen som var det viktigaste och resultatet hade verkligen blivet lyckat. Varför
skulle någon vilja märka ut en sten med klyvborrännor utan att lägga någon vikt vid form och storlek hos det
bortkluvna stenmaterialet? Jag kan egentligen bara finna en rimlig anledning: att blocket skulle fungera som
ett uppmärksanhetstilldragande gränsmonument. Då spelade det naturligtvis ingen roll hur det borthuggna
stenmaterialet såg ut. Det skulle ju ändå inte användas som husbehovssten vid någon näraliggande gård eller
by. Men kanske har de stenhuggare som arbetade med gränsmarkering ändå haft viss koll på den närliggande
blockfloran.
Bredvid klyvplatsen finns nämligen en tydligt formad pyramidsten. Jag har i olika sammanhang (bl.a. i Del 1
av presentationen Spännande Stenplatser i Storvretabygden, som handlar om traditionellt hugget
stenmaterial och som 2018 laddades upp på yumpu.com för gratis läsning) framfört åsikten att dessa
märkligt formade stenar kan ha haft en boplatsmarkerande funktion under sen stenålder. Och det
förhållandet att den aktuella stenen står i ett område där det funnits troliga bobottnar från sen stenålder
stärker ju det antagandet. Det är fullt möjligt att den gamla spektakulära kulturstenen långt senare utnyttjats
som gränsmarkerande sten. Gränsmarkeringen kan ännu senare, vid en översyn av gränserna i området, ha
kompletterats med ett borränneblock. Sättet att markera gränser har säkerligen varierat över tid. Många
gånger kom nog äldre stenmarkörer att leva kvar sida vid sida med yngre markörer. Systemen kom att
förstärka varandra. Och det var antagligen det som också var tanken. Några borrännor i sten hade nog varit
tämligen ineffektiva som gränsmarkörer på den här platsen om de inte förstärkts av det spektakulära