Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Alternativt skulle man kunna tänka sig att kombinationsplatserna uppstått när sena skiftesgränser (efter laga
skiftet på 1800-talet) skulle förses med stenskyltning. Kombinationsplatserna ska då inte uppfattas som
liggande i en linje utan i flera olika gränslinjer bredvid varandra. Men eftersom det finns ganska många
kombinationsplatser i det östliga höjdryggsområdet, så skulle det behövas att tre olika skiften med gränser
emellan drog fram här för att kvoten skulle uppfyllas. Kan skiftesgränserna verkligen ha legat så tätt? Ja, det är
kanske inte omöjligt. Men nog inte särskilt troligt.
På Lantmäteriet aktuella topografiska karta (med gränser inlagda) förekommer idag inga ägogränser som löper
igenom den östliga den av höjdryggen. Men det kan ju ha sett annorlunda ut vid 1800-talets mitt när byskogen
delades upp på de olika gårdarna i Ekeby. Det är något som återstår att utforska.
Sedan måsta man ju, om man nu tror att skiftesgränser kan vara relevanta för uppkomsten av kombinationsplatser,
fråga sig varför borrkluvet stenmaterial, som markerade sena gränser, skulle behöva kombineras med
äldre kultursten. Ett rimligt svar här skulle kunna vara att man tog tillfället i akt att förstärka skylteffekten på de
ibland ganska oansenliga borrade klyvplatserna genom att placera dem i närheten av äldre spektakulär
kultursten med skyltkaraktär.
Kanske kommer vi så småningom fram till att en del av de befintliga kombinationsplatserna kan tillskrivas en
eller annan typ av gränser. Andra kombinationsplatser rimmar troligen bättre med andra förklaringsmodeller
(se kapitlets inledning).
Under alla förhållandet är det dock svårt att tänka bort det uppställda spektakulära skyltblocket med den långa
vertikala borrännan i den stora släta exponeringssidan - långt upp i sluttningen i den västligaste delen av
området - från gränssammanhanget. Med sin borrännemärkta exponeringssida anger det blickriktningen ner
genom dalgången till den punkt där den gamla bygränsen mellan Ekeby och Fullerö löper ner i Fyrisån. Blocket
är också intressant så tillvida att det rör sig om en integrerad kombinationsplats. Det finns således ingen
separat borrat klyvplats. Istället har borrklyvningen utförts i ett skyltblock, som förmodligen haft någon
funktion här i sluttningen lång innan det fick sin långa borränna. Frågan är om borrklyvningen genomförts med
blocket i det nuvarande läget eller om klyvningen genomförts innan blocket ställdes upp. Det är svårt att säkert
avgöra. Men det måste i vart fall ha varit svårt att åstadkomma en borrklyvning i det nuvarande läget, eftersom