Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

6.1. Borrade klyvplatser i Hemringeskogen
- och en uppallad stensugga -
Man kan återidentifiera borrade klyvplatser på flera olika sätt:
Man kan stöta på dem oförhappandes medan man strövar fram och njuter av naturen utan att ha något
förinställt stenfokus. Just den här dagen i maj gav faktiskt den metoden – eller snarare avsaknad av
metod – ett oväntat bra resultat vad gällde upptäckten av borrade klyvplatser. Man kan också välja att
systematiskt scanna av terrängen med sikte på att upptäcka borrade klyvplatser. Man ställer då på
förhand in sitt kognitiva uppmärksamhetsfilter så att man blir särskilt känslig för egenskaper i terrängen,
vilka ökar sannolikheten att upptäcka borrade klyvplatser: avvikande och onaturliga blockformer,
vasskantiga blockstycken, rätvinkliga blockklossar, vertikala och släta bergsbranter m.m. Det är oftast så
jag försöker gå till väga när jag letar efter borrade klyvplatser i skog och mark. Och det är väl oftast så
som fackarkeologer går till väga när de genomför översiktliga inventeringar av fornminnen och övriga
kulturhustoriska lämningar i skog och mark – dock med den lilla skillnaden att de inte ställer in
uppmärksamhetsfiltret för någon hög grad av könslighet för borrade klyvplatser över huvud taget. Och
det är nog egentligen fullt förståeligt, eftersom de antagligen inte betraktar borrade klyvplatser som en
inventeringskategori. Slutligen kan man upptäcka borrade klyvplatser genom att mycket noggrant
undersöka mark och blockfloran i närmiljön av ett annat kulturstensfynd. En närsynt visuell inspektion
ihopkopplad med en handfast taktil avkänning kan då ibland ge fynd som inte skulle ha kunnat
upptäckas med de två andra ovannämnda strategierna. Det fynd av borrkluvet stenmaterial som jag
gjorde i bergssluttningen (se s. 354) skulle inte ha kunnat upptäckas på avstånd inom ramen för en
översiktlig inventering hur väl än det kognitiva sökfiltret var inställd för borrade klyvplatser. Det
behövdes en närrumsundersökning med både öga och hand för att hitta blocket med klyvborrännan (se
s. 354). Och det var tack vare fyndet av den vackra och spektakulära stensuggan (se s. 355), uppallad på
sin understen, som närrummet kom att noggrant avsökas. Det ena ger ofta det andra såväl ifråga om
kultursten som i många andra sammanhang.