Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Med tanke på de många fornlämningar av stensättningstyp, som finns i och kring ekbacken i undersökningsområdets västra
del så antar jag att också den här stenfiguren i marken hör till samma kategori. Under mycket lång tid har antagligen
människor, djur och vagnar passerat över anläggningen otaliga gånger. Den ligger inte precis i något skyddat läge. Och ända
är stenspåren fullt synliga i marken. Men kanske är den inte helt oskadad. Den kan ha funnits ytterligare stenar i
anläggningen, som röjts undan. Här skulle det väl ha kunnat passa bra med en smäcker (eller bullig) rest sten. Någon säger
kanske att det kan vara en liten husgrund istället. Och att det kan ha stått ett dass här, Underbar vacker plats för ett dass i så
fall - med öppen dörr mot fälten i ljuvlig sommartid. Men djäkligt kallt i isande snöblåst på vintern. Nej, jag tror inte på dasshypotesen.
Hur länge har vi haft dass under tak i Sverige - ute i bondebygd? Någon kanske vet.