Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

14.8. Gravarna i det höglänta skogspartiet i undersökningsområdets södra del.
I föregående avsnitt redovisade vi främst röjstensfynd i fältlandskapet. Men vi gav också stort utrymme åt
gravanläggningar och annan äldre kultursten på impediment i fältmiljön. Men också det långsträckta och
höglänta skogspartiet söder om fälten har en hel del att erbjuda både ifråga om gamla gravanläggningar och
annan äldre kultursten.
Det blir ett axplock, som sträcker sig från den ensamma stensättningen på höjdkrönet nästan ute vid
Årbyvägen (Gamla Änegebyvägen) och ända ner till de stora kratergravarna strax före den inäga som gränsar
till det vackra ekbacksområdet och dagens bebyggelse. Just det området har ju separatsbehandlats i ett
särskilt avsnitt ovan (se Avsnitt 14.5.)och berörs inte här.
Den stora mängden av gravar i det långsträckta skogspartiet säger antagligen någonting om områdets karaktär
för två till tre tusen år sedan. Antagligen var området ett öppet beteslandskap med ett mycket glest
trädbestånd. Och kanske fick man leta noga för att hitta barrträd. Kanske fanns det ett glest ekbestånd här
precis som på Ekbacken längst i väster.
Till skillnad från fältlandskapet nedanför saknar skogspartiet nästan helt blockhögsinslaget. Om vi här bortser
från den uppsplittrade bergknallen (se s. 690 ovan) och de dolda blockhögarna, som sannolikt finns inneslutna i
gravanläggningarna, så hittar vi knappast något av den varan. Ett intressant undantag finns dock. Över
branten ner mot fälten i norr står en blockhög av stora huggna block (äldre oborrad stenhuggning). Det är ett
vackert och harmoniskt blockarrangemang, vars funktion vi inte närmare känner. Kanske är det en annan typ av
gravanläggning eller en skyltning för någon annan viktig företeelse. Eller också handlar det ”bara” om
stenhuggare från den äldre skolan, som velat snygga upp efter sig och samtidigt få lite utlopp för sin kreativa
ådra.