Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

11. Stenkullen vid kolonilottsängen
- en plats som kan skapa en hel del frustration hos en kulturstensuttolkare -
Den höglänta skogs- och betesmarken som ramar in kolonilottsområdet och åkerfälten ända ut till Norrbovägen
är överlag mycket kulturstensrika. I flera kapitel i den här presentationen (se exempelvis de nästföljande två
kapitlen) kommer kultursten från just det här området att beskrivas. I det här kapitlet skall vi koncentrera
beskrivningen till kultursten - och särskilt då borrkluven sådan - på stenkullen vid kolonilottsängen. Vi ska
framför allt ta oss an en svårtolkad blockhög, som innehåller borrkluvna block och som tycks segla fram som ett
märkligt stenskepp i kullens sluttning ner mot kolonilottsängen. Vi gör ett tappert försök att tolka blockhögens
funktion. Men blockhögen är inte särskilt villig att samarbeta och lämna information om varför den anlagts här.
Så kanske måste vi lämna platsen utan att ha kunnat knäcka stenskeppets gåta. Vi väljer sedan att i samma
stenkulle undersöka ett stort block, som tycks ha styckats i två delar med traditionell stenhuggning (utan
borrteknik) och där sedan ena halvan styckats upp i mindre bitar med hjälp av borrklyvning. Också här finns det
risk för att vi måste lämna platsen utan att någon tillfredsställande tolkning kunnat utvinnas ur de stora styckade
blockbitarna. Nedanför det styckade blocket hittar vi ett stenmonument byggt av flera borrkluvna blockstycken.
Eftersom det har borrkluvna blockstycken är det rimligtvis inte särskilt gammalt. Man skulle ju kunna gissa på att
det har en gränsmarkerande funktion. Men det liknar knappast gränsmärken av kända standardtyper. Återigen
måste vi frustrerade konstatera att vi inte kan klämma fram något riktigt hållbart tolkningsförslag. Vi avslutar vår
kulturstensvandring i stenkullen med att undersöka ett antal mindre klyvplatser i sluttningen ner mot
kolonilottsområdet. Om vi trodde att det tolkningsmässigt skulle bli en lätt match, så bedrog vi oss. De små
klyvplatserna här är av en typ, där ett mindre block kluvits genom kilning i ett mittsatt klyvborrhål - och därefter
har ingen ytterligare bearbetning skett. Ingen borrkluven sten tycks ha tagits från platsen. Stenhuggaren har bara
vänt på klacken och gått sin väg. Märkligt! Vi kommer att få brottas vidare med denna märkliga typ av
stenhuggning i kap 16 nedan. På vägen hem upptäcker jag ett stenbrott i en bergknalle på andra sidan
kolonilottsängen. Jag börjar fundera över om möjligen borrkluvna block från stenbrottet kan ha använts för att
bygga upp blockhögen (stenskeppet) på andra sidan ängen. Men jag orkar inte fullfölja funderingen. Jag är alltför
frustrerad över dagens gäckande och svårtolkade kultursten. Det gäller nu att komma hem snabbt och försöka
hitta något riktigt stark dryck att skölja ner frustrationen med.