Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

12. Höjdryggen mellan kolonilotten och ICA-Solen
Från stenkullen vid kolonilottsängen (med blockhögen i sluttningen /se föregående kapitel/) följer vi den
skogsklädda höjdryggen öster ut ända till Skogsvallsvägen (nära ICA-Solen). Alldeles i början stöter vi på flera
mindre blockhögar av kluvna blockstycken, där det är svårt att avgöra om det är naturkrafter eller människor,
som stått för huggning och sammanläggning av blockstyckena. Just när det gäller den här typen av blockhögar
(som saknar spår av borrklyvning eller sprängning) hamnar jag ofta i tveksamheter. På en 10-gradig skala över
kulturstenstrovärdighet hamnar de ofta på en 5:a - i ett mellanläge. Jag skulle önska att jag under de ganska
många år nu som jag undersökt och beskrivit kulturstensfloran i Storvretabygden avsevärt skulle ha utvecklat
min förmåga och bedöma och värdera just blockhögar. Men här har jag inte lyckats så bra som jag hoppats. Och
det var kanske lite väl djärvt och övermodigt att sammanställa två presentationer om just blockhögar som
kulturstensföreteelse i Storvretabygden. Men gjort är gjort. Och det finns ingen anledning att gräma sig över att
man ärligt försökt. Den som är intresserad kan ta del av Blockhögar och annan kultursten i Storvretabygden,
Del 1 och 2, 2018. Båda delarna finns uppladdade för gratis läsning på yumpu.com.
Lite längre bort i terrängen stöter vi på en naturlig kulle, som troligen har påbyggts med en låg gravkulle helt
täckt av markvegetation. Gravanläggningen kröns av ett vackert block, som säkert medvetet placerats här för
att skylta för gravanläggningen. Det finns flera liknande ganska modesta gravanläggningar i det höglänta
området. Och det är lätt att missa merparten av dem.
Vi fortsätter österut och kommer snart fram till en av de märkligaste stenhuggningsplatserna i Storvretabygden.
Hela den sluttande baksidan av ett stort block har huggits upp i mindre blockstycken. Men inget av de
huggna blockstyckena har huggits loss från den underliggande stenytan och inget har avlägsnats. Det är
knappast troligt att styckande och klyvande naturkrafter skulle ha åstadkommit den här typen av huggning, som
så selektivt endast berört baksidan och lämnat övriga sidor av blocket intakta. Med stor sannolikhet är det
människor som ligger bakom huggningen här. Men det är svårt att tro att huggningen här har någon profan
funktion. Troligare är nog att det handlar om någon form av rituell huggning, som har en religiös eller möjligen
kosmologisk koppling.