Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 2 Sven-Inge Windahl

Men, när det gäller kulturstensexkursioner, så har området starkt dalat i betydelse under senaste åren.
Området förslyas med rasande fart. Och det blir allt svårare att hitta och njuta av de långsiktiga vyerna och
den vackra - och ibland mycket märkliga - kulturstenen här, som täcker en tidsrymd och ett omfång från den
sena stenålderns boplatsskyltningar till stenhuggning med borrteknik i näst intill modern tid.
Även om jag har till uppgift att i denna presentation särskilt lyfta fram det borrade stenmaterialet så kan det
inte hjälpas att den äldre kulturstenen (och därmed också naturligtvis den äldre oborrade stenhuggningen)
kommer att dominera utrymmet. Men vi gör ändå inledningsvis ett tappert försök att lyfta fram den
borrklyvning, som ändå finns i området. Egentligen är det ett förvånansvärt magert resultat som vi kommer
fram med (även om vi räknar in den bakomliggande Fulleröskogen och den nedanförliggande Fullerö Hage).
Den storblockiga terrängen och den omfattande äldre stenhuggningen borde rimligtvis ha krattat manegen för
den yngre stenhuggning med borrteknik. Men någon sådan ”positiv transfer” ser man just ingenting av. *
* Notera dock att jag i avsnitt 2.5. något korrigerat detta omdöme p.g.a. ytterligare borrkluvna klyvplatser, som jag
identifierat i samand med en avslutande efterforskning.