Ångfartygen - Steamboats.se

Ursprungliga mått:
Längd: 15,65 m
Bredd: 3,55 m
Djupg: 1,95 m
Mått 2004-03-18:
Längd 18,3 m
Bredd 3,8 m
Djupg 2,1 m
95
HEBE, Landösjön
Propellerbåt av järn, byggd 1889, inköptes av patron Axel Freidenfelt och herr E.M. Hallman
i Östersund, cirka 1905. Hon användes till att bogsera timmer på Landösjön för Indals Älfs
Flottningsförening.
”Lyckligtvis fanns det folk, som då ville satsa på ett företag. En sådan var kapten Frejdenfelth,
vilken bodde på gården Sandnäset i Dvärsätt. Han skaffade hit en ångbåt år 1905, för
att gå vissa turer i veckan mellan Landön och Rönnöfors. Båten fraktade både passagerare
och gods samt i enstaka fall även djur. Han hade en kapten som hette Eriksson, en gråhårsman
inom sitt yrke. Hur det kunde bära sig på något sätt är emellertid svårt att förstå. Han
måste ju förutom kaptenen även hålla en eldare och maskinist till den vedeldade båten. Hur
som helst, uppsving blev det, bryggor med eller utan magasin byggdes, bl a i Enarsvedjan
(Linds), Lillanvågen och Lien samt i Rönnöfors, kanske även någon mer. Båten gick sina
turer i många år, bl a gick den mässturer om söndagarna till Rönnöfors. Ett av mina första
minnen har jag från denna båt. Det etsade sig in i minnet så att jag ser det lika klart än i dag.
Jämte min far stod jag nere vid Lillanvågens brygga en söndagsförmiddag och väntade på
fartygets ankomst. Än minns jag hur imponerad jag blev när vi ute på sjön, fick se den vita
båten komma österifrån och långt därute lät ångvisslan ljuda. Det såg ut som om han skulle
fara förbi. Först när han kom sydväst ut svängde han majestätiskt på sig och kom rätt emot
oss. Det berodde på att han måste gå förbi en del grund vilka ligger som en barriär utanför
denna vik för att kunna komma in till land. Äntligen kom han sakta glidande och lade till vid
den magasinsförsedda bryggan. En smärt, rak, gråskäggig man i vit skärmmössa kom sakta
gående över landgången och in på bryggan, det var kaptenen. Det jag då såg, utplånade mig
själv fullständigt, jag uppgick helt i anblicken av denne man. Det var hela gestalten – men
mest hans ögon som fascinerade mig. De liksom såg förbi allt annat och såg långt framåt, ut
över vida vidder. Jag vaknade till ur detta tillstånd när vi skulle gå ombord på båten över den
utlagda landgången. Eldaren hade hela tiden stått vid relingen iklädd endast byxor, med bar
överkropp för att svalka sig. Nu var han borta, det började ryka ur skorstenen och båten
backade sakta ut från bryggan, svängde på sig och började skjuta fart framåt.
När min far sedan ute på sjön följde mig upp till kaptenen, där han stod i den högt belägna
styrhytten, vid den stora ratten med handtag på, fick jag ett intryck så mäktigt att jag kan se
alltihop lika klart än idag. Där stod jag och kände hur den stora båten sakta hävde och sänkte
sig när vi stävade fram över de mörkblå, vittoppiga, solbelysta vågorna, västerut mot Rönnöfors.
Båten gick sina turer ända tills landsvägen kom, då övergick den i Flottningsföreningens
ägo. Den ombyggdes för timmerbogsering och målades grå. De vackra hytterna revos bort