Ångfartygen - Steamboats.se

105
och rodret nonchalerade det totalt. Pråmen var en black om foten för den hjulbente ångaren i
den grova sjön. Man såg sig till sist ingen annan utväg än att kapa trossen och låta pråmen
med pråmkarlen och gudslånet driva med stormen och vågorna vart den ville. Ångaren kämpade
vidare men kom dock knappast ur fläcken. Den ena vågen efter den andra sköljde över
båten, och vattnet började nå upp till eldgallret under ångpannan. Livbåten hade slitit sig loss
och givit sig av i mörkret. Maskinisten och eldaren, vilka supit sig fulla efter avfärden från
staden, svuro och skällde på ångarens ägare, och detsamma gjorde jag med, säger Elias, ty
det såg faktiskt ut som om båten med vad däruti fanns skulle gå under vilket ögonblick som
helst.
Framemot dagningen avtog stormen, men det var så kallt, att däcket belades med is. Så, när
det ljusnade, fick man se var man höll till – utanför Dillne! Där fanns emellertid ingen brygga
att lägga till vid, och fastän Jämtland med sin lilla kanon på akterrelingen hade avfyrat det
enda nödskott den ägde, syntes ingen i land, som kunde komma till hjälp. Det blev att kasta
ankaret och hacka tänderna till dess Dillneborna behagade vakna och komma ut till båten.
Men efter en utstånden förfärlig natt fingo omsider de ombordvarande komma i land och få
vad de tarvade.
Sedan skräddaren-redaren, hans båtsmän och passagerare nödtorvteligen tagit igen sig i
Dillne, och vädret syntes bli bättre, gav man sig ånyo ut på galejan för att komma – som man
trodde – till Hallen. Ångaren Jämtland kom aldrig mera dit. Det blev ute på Storsjöflaket på
nytt storm. Det knakade och och brakade i det gamla skrovet, och redlös drevs båten till slut
mot Rödölandet och strandade. Samtliga ombord kunde dock taga sig i land och så småningom
taga sig hem landsvägen till resp hemorter. Senare på hösten fick även Jämtland med
hjälp av bogserare komma hem till Östersund, men den kom aldrig mer ut på någon Storsjötur.
På vintern frös den sönder och när våren kom hade den gått under isen.
Den 11 december 1863 sökte man om nedsättning i hamnavgifter i Östersund.
Befälhavare under åren var herrarna Bäckström och Fastborg.
Längd: 15 m
Bredd: 3,5 m
Ångmaskin om 15 hk, maskinen hade rörliga cylindrar.
Byggd 1846 – 1847
Reg. nr 173
Sjösattes 17/7 1847
JUFVELN
Jufveln trafikerade sjön Juvuln. Det var en ångslup byggd i trä under den senare delen av
1800-talet. Hon gick i trafik mellan Kallsedet och Äng. Enligt en uppgift byggd 1881 av
Bergsunds Varv men det bör då endast vara ångmaskinen som byggdes där. Någon båt med
detta namn finns ej med i varvets nybyggnadsförteckning. Slupen trafikerade sjön Juvuln i
Jämtland till 1899.