Ångfartygen - Steamboats.se

359
ringsrummet. Nu har Du gjort rätt för en riktig konjac. Gustav blev hälsad välkommen och
tackad för god hjälp. Behm hade varit uppe i tornet och sett oss bortom Norderön.
Mellan Verkön och Abborrholmen, söder om Verkön, är ett sund där vårisen blir mycket förrädisk.
Jag kommer ihåg våren efter den förra då en bonde kom från Gärdsta hem till gården
och ville ha hjälp med en häst som de hade kört ned genom isen. Det var i detta sund. August
och jag for dit med rep och slanor. Hästen låg med framkroppen uppe på isen. Vi blev 4 man
så det gick bra att få upp honom. August och jag for hem för att äta frukost. Då kom vi ihåg
att vi skulle ha satt upp någon varning så jag tog sparken och åkte dit. Jag lämnade sparken en
bit från vaken, tog en slana för att köra ned den i isen bredvid vaken men av det blev intet. Jag
hamnade själv i sjön och slanan släppte jag och jag tog mig upp baklänges så småningom. Då
jag kommit upp fick jag se två stora halmlass komma från Gärdsta på väg in i sundet. Jag vinkade
att de skulle svänga in mot holmen. De hann ej svänga förrän den andra hästen gick igenom
helt. Efter en stund var även denna häst på det torra. När vi skulle svänga lasset förbi vaken
skar den bakre meden ner så hela lasset stjälpte. Men då sade de till mig att fara hem och
byta kläder, de hade sett mig när jag kravlade mig upp ur vaken. Samma sak hände mig en
vecka senare. Jag skulle köra in ett flyttlass till stan. Det var en ladugårdsjungfru, hennes syster,
Wille Behm och jag. Agronom Nilsson från Norderön hade kört dagen före så om vi följde
hans spår skulle nog allt gå bra. Vi startade vid 07.00-tiden från Verkön. Härligt isföre över
Storsjöflaket. Vi satt och sjöng och gonade oss. Häsen som drog oss hette Tapper och det
namnet gjorde han också rätt för som vi senare fick erfara. Solen gassade och det tog bra på
isen. Spåren efter Nilsson syntes väl från Tjalmarsundet mot stan. Det hade ej frusit något
under natten.
Då vi kommit fram till Öhneudden vid Frösö sjukhus tyckte jag att isen började se så svart ut
där Nilsson hade kört så jag tänkte svänga längre ut. Hann ej tänka förrän Tapper trampade
ner med ena bakbenet. Då svängde jag rakt ut men hann bara svänga då isen brast och hela
Tapper låg i sjön. Det första var att skrika på hjälp och det gjorde flickorna. Ropen hördes till
överläkarvillan så de ringde efter mannar med rep och plank. Det var sjukvårdare och eldare
med flera, det var väl 10 st. Under tiden försökte vi få loss skaklarna från släden men skakelträna
satt fast så vi fick spänna ifrån och dra släden från vaken. Tapper låg stilla med endast
huvudet på isen. Tack vare att han var så lugn kunde vi arbeta bättre. Vi fick både rep och
plank under honom. Isen var så svag så alla mannar kunde inte hjälpa till på samma gång.
Första gången vi fick upp hästen liggande så sjönk han igenom igen. Jag tror att vi fick upp
hästen 3-4 gånger. Sista gången var han så slut att han inte orkade komma upp på benen och
då var han utan sele och allt. Sedan körde jag honom i språngmarsch över till Nestor i Knytta.
Där fick vi stallrum, gned hästen med halm så att han skulle bli varm och täckte över honom.
En liter konjac fick vi låna, hästen fick halva och resten drack Ville och jag upp. Det behövde
vi MYCKET väl.
NIEDELFVENS MEKANISKA VERKSTAD
NMV byggde en del ångfartyg till de jämtlandska sjöarna. Avståndet till Trondheim var relativt
kort och vi var i union med varandra. Dessutom var det ”bara” järnprodukterna som bygg-
des vid varvet. De första fartygen som byggdes var byggda i trä, fura, och den togs på den
plats där fartygen byggdes vid de olika sjöarna.
Nedan följer byggnummer mm på några av de fartyg varvet byggde.
1 Nidelven 1854 Det Nordenfjeldkse D.S. Trondheim