Ångfartygen - Steamboats.se

300
Torsdagen den 29 december 1887 höll Östersunds Ångbåts AB extra bolagsstämma och en av
frågorna var om att i förening med Refsunds Ångbåts AB (Thomée) anskaffa bogseringsbommar
om så anses vara till någon fördel för Bolaget. Funderingarna på att bogsera timmer var
av övergående art för det kom aldrig i fråga för denna ångare. Dock provade de nya redarna
för Thomée detta 1917 – 1921 med känt och dyrbart resultat.
Den 8 november 1888 blev Östersund försenad av såväl tjocka som is.
Med åren visade sig fordringarna inom sjöfarten mer och mer framtvinga erkännande att båten,
sådan den befanns, ej kunde fylla ens rimliga krav och måttliga anspråk som passagerarbåt.
Utom det att tidens gnagande tand jämte ett allt för bristfälligt underhåll gjorde sitt till
att försämra, så saknades dessutom fart att komma fram och följa med i den jäktande
långdansen. Nära på nedgånget i allt kan man säga att ångaren stod, då djärvt beräknande
män sådana som vice häradshövding A. Rydeberg, fanjunkare O. Bäckman mfl tog affärerna
om hand och fick extra bolagsstämma att besluta om helt ny ombyggnad av ångaren vintern
1903. Fartyget förlades vid Östersunds kaj och fick där sin omstuvning.
Allt vad inredning som fanns både ovan och under däck slopades. Skrovet genomgicks grundligt
och många nya plåtar isattes. Från Härnösands Mekaniska Verkstad beställdes en ny
ångmaskin och ångpanna till ett pris av 16 500 kronor, och då ångaren vid midsommartiden
1903 åter insattes i trafik och upptog sina passagerarturer hade den iklätt sig en förvandling
till hela sitt väsen så att den kunde tagas för ny, vilket den också i det närmaste var. Alla
rimliga fordringar var iakttagna och fyllde den rätt högt stående pretentioner. Farten hade
ökats betydligt och på alla vis hade utrymmet tillvaratagits. Det var Mårtenssons smidesverkstad
som stod för arbetet.
Fram till 1903 hade Östersund ett grönmålat skrov men efter 1903 har hon alltid varit vitmålad.
Det normala ångtrycket är 8 kg och maskinens normala varvtal är 163 – 164 varv vid 45
% fyllning. Hon är väldigt fin och lätteldad tack vare sin stora vedfyr. Maskinen är på 120
ihk.
Naturligt nog skulle en sådan ombyggnad sluka stora summor och då allt hade gäldats hade 35
000 kronor förbrukats. Till den summan kunde den med stor klokhet hopsamlade reservfonden
bidraga med 11.000 kronor och det övriga hade upplånats. Att Östersunds Ångbåts AB
kunnat bära en så stor skuldböra samt därjämte äga förhoppning om att en gång stå fri från
skuld, har bolaget mycket att tacka de senare årens ledande styrelse, men visar också att med
bättre materiel möjligheterna utan tvivel bliva större att höja de årliga inseglingarna.
1905 då en svår olycka inträffade med Vallsundsfärjan fick kapten Fredriksson på ångaren
Östersund telefonorder att snarast bege sig till olycksplatsen men det fanns inget man kunde
göra. De tre som överlevt hade blivit omhändertagna. Fyra människor drunknade då färjan
kantrade.
Nuförtiden diskuteras postens vara eller icke vara. För 100 år sedan, 1905, fanns det 133 fasta
postanstalter i Jämtlands län! Vissa ångbåtar hade ångbåtspostexpedition.
Enastående god tur har ångaren haft att undgå missöden. Otaliga gånger små maskinhaverier
på det gamla maskineriet inträffade nog, men får mest tillskrivas allt för knussligt underhåll,
vad ångaren i sin helhet varit ute för, är som sagt obetydligt. Rossfältören var dock en gång
kinkig att passera och uppehöll med sin sandbotten ångaren en hel natt, då på samma gång