Ångfartygen - Steamboats.se

314
positivt men trots detta köpte kapen Ek Thomée tillsammans med tre kompanjoner, nämligen
Lars Larsson, Magnus Nilsson och Erik Hansson, alla från Norderön. Köpeskillingen var
8 000 kronor. Man kan ana en viss turbulens runt Thomée vid denna tidpunkt för på våren
1931 sålde ovan nämnda fyra herrar Thomée till det nybildade Norderöns Rederi AB. Den
stora skillnaden var att kapten Ek sålde sin del som köptes av kapten Brattling och Linder
samt de tre förstnämnda herrarna. Priset var nu 10 000 kronor.
Kapten Ek köpte nu istället ångaren Östersund för 5 000 kr och han tog med sig såväl eldaren
J P Olsson som maskinisten Bergström från Bergsviken. Erik Andersson, däcksmannen som
var känd för sin styrka, följde också med. Erik fick ta hand om rodret då det blåste och var
dåligt väder. Erik var också känd för att verkligen måna om passagerarna, som den gången det
blåste ordentligt då Östersund var på väg till Dillne brygga. En dam som satt i serveringen
blev sjösjuk så Erik hjälpte henne varsamt upp på fördäck. Där höll han i henne så hon kunde
luta sig över relingen och kräkas i sjön.
Bergsviken slutade att gå i trafik 1930. J P Olsson hade börjat som eldare på Bergsviken
1915. 1916/17 seglade han ute till havs och från 1918 tom 1930 var han eldare på Bergsviken.
Åren 1931 till 1937 var han eldare på Östersund och åren 1938 tom 1952 var J P maskinist på
Östersund. 1986 dog J P i en ålder av nära 90 år.
Det var märkliga ägandeförhållanden runt Östersund och Bergsviken vid den här tidpunkten.
Ett tag på 20-talet ingick de i samma rederi men Bergsviken återgick till Bergsbornas ägo
fram till 1930. Östersunds redare, Storsjöns rederi aktiebolag, hade gått i konkurs varför hon
var till salu i slutet på 1920-talet. Vid ingången av 1930 var sålunda både Thomée och
Östersund till salu och ej i drift. Bergsviken och Tor gick som nämnts fram till 1930 och 1931
var deras trafik ersatta med Östersund och Bergsviken, nu med andra ägarförhållanden.
Den 20 april 1934 påbörjades rustningen av både Östersund och Thomée.
1935 påbörjades byggandet av en ny bro mellan Frösön och Östersund. När nu Oscarsbron
skulle ersättas så gjorde man på följande sätt: Man fyllde pråmar med vatten, drog dessa under
den gamla bron, pumpade ur vattnet varvid bron lyftes. En av pråmarna var den helt i trä
byggda ångaren Tor (1902 – 1930) som degraderats till pråm. Så bogserade man bron en liten
bit åt sidan där den placerades på pålar. Pråmarna bogserades av ångbogserarna Gärdsta och
Aktiv + en till. Nu fyllde man pråmarna med vatten så att bron satte sig på pålarna varefter
pråmarna drogs bort. Sedan byggdes den nya bron på den gamla brons plats. Den nya bron
invigdes 1936 och den var i bruk tom 1972 då den nuvarande bron byggdes. Den gamla Oscarsbron
såldes.
1936 ombildades rederiet med ångaren Östersund där P.O. Ek stod som redare.
P O Ek var även ägare till ångaren Sandviken från 1930-talet till sin död 1950. Sandvikens
kapten var Manne Eriksson som hade sin son Stig Eriksson som matros. Efter Ek´s död drogs
Sandviken upp på slip. Efter några år såldes hon och tanken var att båten skulle bli sommarstuga
men hon hade legat några år på slip och träet hade naturligtvis torkat och kommen i
vattnet så tog det inte lång tid innan skrovet var vattenfyllt och hon sjönk. Alf Nilsson arbetade
på Motor-Hebe som skulle dra Sandviken. Hon fylldes med vatten i rask takt så trossarna
spändes och blev som fiolsträngar. Det fanns ingen annan utväg än att kapa trossarna och låta
Sandviken göra sin sista resa. Dykarklubben hittade henne och hon ligger precis på kanten till
ett djup.