Ångfartygen - Steamboats.se

357
nej inte alldeles, vi karlfolk fick med oss socker och bröd för att dela ut till hästar och andra
djur. De skulle ju även de känna att det var jul.
På juldagsmorgonen gick två fullpackade åkrisslor till julottan på Norderön. Jag själv fick fara
fram och tillbaka till Verkön ty hingsten gick ej att ha tillsammans med de andra hästarna i
kyrkstallet. Sedan hämtades kyrkobesökarna för hemfärd. De sex jularna förflöt ungefär på
samma sätt.
En episod från en ottefärd kanske jag skall berätta. Att den är sann kan jag intyga. Det var
nämligen så att Behms syster, änkefru Julia Rydelius, bosatt på Behms föräldragård kaptensbostället
Stocke på Frösön. Hon tillbringade julen på Verkön. På juldagsmorgonen skjutsade
jag som vanligt herrskapet till ottan. Samma hingst, Franken, hade jag även då. När jag sedan
skulle hämta dem kom jag lite för tidigt till kyrkan men jag parkerade bredvid klockstapeln.
Då kyrkklockorna började ringa blev hingsten orolig så jag hade besvär att hålla honom.
Bland de första som kom ut var fru Rydelius. Hon fortsatte fram till sockenstugan där hon
stannade och pratade med en katt som satt innanför fönstret. Nu är att märka att fru Rydelius
var nästan stendöv så hon skrek själv ganska högt när hon pratade. Då Behm kom ur kyrkan
med en del andra såg han att jag hade besvär med hästen. Han frågade sin fru om hon hade
sett Julia? Nej. Då pekade jag mot sockenstugan. Han gick en bit däråt och ropade: Julia, Julia,
kom nu! Men hon hörde inte. Då gick han några steg till och röt, kanske i något lägre ton:
Julia, kom nu din gamla kråkskramla där. Då hörde hon. Men Sigge, inte skall du väl svära på
kyrkbacken, förmanade fru Eva. Ja, jag blir så förbannade när hon inte hör, fick hon till svar.
Det är inte så noga när militärblodet kokar över.
Vintrarna på Verkön blev ganska trista och långtråkiga, som nöjen var det någon enstaka dans
på skyttepaviljongen eller G-T lokalen på Norderön. Men på Verkön kunde det hända att frun
tog fram sitt enradiga dragspel och drog några trudelutter för att liva upp stämningen på ön.
Den mjölk som prodecerades gick nästan åt till personalen. Ost och smör tillverkades och såldes
en del. Mjölken kyldes varje dag på sommaren i det lilla kylhuset bakom det röda huset i
övre gården. Is togs upp i stora block och mängder som sedan kördes till isboden för sommarens
förbrukning. Isen togs alltid upp i februari då den var som tjockast och hårdast.
JAKT
Vardagarna var att vara i skogen, ladda batterierna, bära in ved i de stora vedlårarna i villan,
rasta hundarna Pan och Fox. Att på hösten få följa Behm på harjakt var ett stort nöje för mig.
Harar var det gott om, även skogsfågel samt någon enstaka räv. En höstsöndag var vi ute med
en räv hela dagen. Mot skymningen gick Behm hem, inget drev på en lång stund men jag fortsatte
ned mot ett le (en öppning i en gärdsgård), då jag fick höra drevet komma. Jag ställde
mig skjutklar och mickel kom genom leet, jag skjöt men bara skadskjöt. Räv och hund fortsatte
ner mot Storsand. Jag följde efter för jag såg blodspår så jag tänkte han stupar snart. I
närheten av Storsand mötte jag Pan, vi följde spåren ut på isen där vi gav upp på grund av
mörker och blankis. Senare fick Behm höra att en del Gärdstaungdomar varit ute på isen och
åkt skridskor och fått se en räv komma haltande från Verköhållet samma söndagseftermiddag.
Det var ingen sak för de att åka ikapp räven och avliva den så att han inte behövde plågas. De
blev ett rävskinn rikare. På den tiden var det bra pris på skinnmarknaden. Detta var ett litet
jaktminne.
En del stadsresor med lättåk och proviantanskaffning måste ske vintertid. Det var ibland besvärligt
över igendrivna vägar över isarna. Vintervägen till Östersund gick då över Norderön,