Ångfartygen - Steamboats.se

125
De bryggor som anlöptes var Lövberga, Järvsand, Storholmen, Havsnäs, Alanäset, Siljeåsen,
Gubbhögen och Lillviken. Viking tycks ha gjort regelbundna turer till kyrkan i Alanäset. Den
ena söndagen gick turerna från norra ändan av sjön och påföljande söndag från den södra ändan.
Maths Höglund berättar:
Till Viking kom jag 1922. Där blev jag kvar till och med 1932. Med Viking bogserade vi
massaved och tändsticksvirke till Flåsjökajen för vidare transport med järnväg. Massaveden
skulle till Ulriksfors och tändsticksvirket till Jönköping.
Nils Strömgren berättar följande från en resa med Viking 1927.
Jag gick i Siljeåsens skola. Vid skolavslutningen fick vi göra en resa med Viking till Alanäset.
Vi samlades, förväntansfulla och i god tid vid bryggan. Så kom då båten med lugn och fin fart
från hemmahamnen i Gubbhögen. Det gick raskt att komma på båten. Sjöresan kunde ta sin
början och snart passerade vi Lappholmen och det dröjde inte länge förrän Alanäset låg där
framför oss i soldiset. I Alanäset lade vi till vid den långa stenbryggan som allmänt kallas för
kajen. Jag minns att vi besökte kyrkan som då stod nästan färdig för invigning. Se´n fick vi
saft och bullar hos Emelia och Maria på Kafé Rödluvan. Det var intressant att få komma till
Alanäset men bäst av allt var nog ändå den härliga sjöresan med Viking tur och retur Siljeåsen
– Alanäset.
Viking såldes 1940 till Holmens bruk och hon flyttades till Ströms Vattudal och där gick hon
tom 1945. Viking drogs i februari 1941 över Flåsjöisen till Lövberga och därifrån på landsväg
till Strömsund av 2 militära dragbilar. Dessa var troligen A 4:s plogbilar. Holmen använde
Viking för transport av cement och armeringsjärn uppför Vattudalen för försvarets räkning
och nedför bogserads virke från Holmens egna avverkningar.
Fågelsjön är ju en del av Vattudalen. Hur Viking tog sig från Strömsund till Fågelsjön är höljt
i dunkel. Med maximerat ångtryck och 8,5 – 9 knops maxfart och sin goda styrning pga. sitt
stora roder bör den ha kunnat gå genom Ögelströmmen och Struckan upp till Bågede. Där
måste den då ha vinschats förbi det 8 – 9 meter höga fallet. Alternativet är att Viking per
landsväg transporterades från Strömsund till Sjulsåsen där det fanns en slip.
Hon var godkänd för 60 passagerare år 1900 och maskinstyrkan uppgavs till 10 hk. Hon var
ett 4: e klassens fartyg. Hon ansågs vara en mycket sjösäker båt som kunde gå i grov sjö utan
att vara rank tack vare en ordentlig köl.
I Östersunds-Posten 1954 fanns följande artikel införd:
En av dem är skepparen O. W. E. Högqvist, Frösön, ännu till för något år sedan befälhavare
på bogserbåten Öring. Nu har han lagt upp och kämpar på landbacken mot reumatismens
plågor, ådragna under ett hårt liv på sjön under en mansålder. Han är född i Tavnäs, där fadern
var skeppare på ångfartyget Tavnäs, som trafikerade Revsundssjön. Redan vid 15 års ålder
började Högqvist som eldare på Storsjön, där han ombord på bogserbåten Idog slet ont
både natt och dag med pråmbogsering åt Östersunds ångsåg och dessutom varje onsdag och
lördag med passagerare- och fraktturer.