Ångfartygen - Steamboats.se

195
Backmark i Sundsvall. Pannan fanns upplagd hos Jerveds Mekaniska Verkstad i Örnsköldsvik.
Den hade monterats ur ångfartyget Viking. Viking hade tidigare hetat både Bull och
Utansjö 1. Detta fartyg var byggt 1884 av Kristinehamns Mekaniska Verkstads AB. Fartygsinspektionen
i Sundsvall hade utfärdat ett besiktningsbevis på pannan. Övermaskinmästare
Collberg, Solliden och kapten Brattling bekostades resa till Örnsköldsvik för granskning på
ort och ställe. I februari 1937 beslöts att inköpa pannan för 2 000 kronor. Den insattes under
vårvintern samma år. Detta tillsammans med andra nödiga reparationer drog en kostnad av
7 000 kronor, då inberäknat priset för pannan. Den gamla pannan såldes för 322,50 kronor.
När den nya ångpannan anlände till Östersund satte man helt enkelt den på kälkar på Storsjöns
is. Sedan drog en traktor pannan ut till Norderön. Man skrev till Fartygsinspektionen med en
önskan om att få använda 10 kgs ångtryck när den nya pannan installerats. Svaret var överraskande
såtillvida att Förste Farygsinspektören i Sundsvall, F. Nilsson, tillstyrkte att få använda
12 kg i ångpannan! Han ansåg att axlarna kunde ersättas i efterhand om det skulle visa sig behövligt.
Naturligtvis var det ett skrivfel för bara några dagar efter det första brevet kom ett
nytt brev från Fartygsinpsektionen i vilket står att det ska vara 10 kg:s ångtryck.
Den 7 februari 1939 hade man ett styrelsesammanträde där man antog ett anbud från kapten
Brattling på 700 kr för Thomées timmerspel. Förbehåll var att en ny propeller anskaffades för
samma pris, dels för att den dåvarande ej var så ekonomisk, dels för att ha en i reserv.
Kapten Brattling som varit befälhavare för Norderöbolaget alltsedan starten avled hastigt den
13 september 1939. En kapten Fransson anställdes tills vidare. Redan efter 1,5 månad tillträdde
dock kapten Jansson som kom direkt från en atlantångare. Jansson begärde 3 000 kronor
på årsbasis och han kunde börja i slutet på oktober.
Under 1930-talet kan även följande uppgifter noteras. 1931 inköptes ved för 6 662,67. Man
köpte olja och smörjmedel för 382,74. I december köpte man julklappar till besättningen för
35 kr. Man betalade 1 104,32 i bryggavgifter runt omkring Storsjön.
1932 värderades Thomée till 18 000,- kr. Den 31 december betalade man 2 500,- kr för ångmaskinen
och 226,50 till SJ för frakt av ångmaskinen. Det köptes ved för 6 300,20 och man
fick 1 820 kubikmeter för det. Priset varierade mellan 2,50 och 3,50/kbm. Smörjoljorna kostade
532,76. Detta år uppgick bryggavgifterna till 1 515,10.
Nästa år, 1933, köptes ved för 5 941,50 och oljor för 384,11.
1934 uppgick vedkontot till 6 862,50 och oljorna till 396,07. Bryggavgifterna stannade vid
88,15.
Året efter, 1935, köptes ved för 7 281,65 samt oljor för 476,40.
På 1930-talet fraktade Thomée slaktdjur till Östersund där slaktare Gulle tog emot djuren var-
efter han gick till Lugnvik, en sträcka på 3,5 kilometer. Vad som var märkligt vid den här tid-
punkten var att ångaren Österund med kapten Ek vid rodret var billigare än Thomée men Nor-
deröborna anlitade ändå Thomée, hon var ju deras båt.
1936 fick man statsbidrag med 2 000,- kr. Passagerarna betalade 16 041,30 mot 18 550,99 år
1931. 1936 fick man in 4 295,16 i godsavgifter mot 6 017,20 1931. Den 1 december betalade
man 2 239,- för ångpannan. Veden kostade 7 285,65 och oljorna 244,68. Lönerna uppgick till