Ångfartygen - Steamboats.se

124
År 1892 inköptes båten på detta farvatten av C.O. Söderberg i Östersund och den hette då
Fortune. 1892/93 förflyttades Fortune till Storsjön. På Storsjön fick ångslupen bedriva
varjehanda arbeten. Det hade tydligen varit smått om förtjänst och inga lovande chanser till
bättre på Alsensjön vilket gjorde att båten togs ur Alsensjön ty 1893 gungade den som sagt i
Storsjöns böljor försåld för 6 000,- kronor till hemmansägare Paulus Carlson och Olof
Christiansson, Norderön. Ännu en gång namnbyte, nu till Norderön. De nya ägarna trodde sig
komma att skörda vinst av sitt arbete. 1895 förbyggdes båten men de lysande affärerna
uteblev helt visst. Att tiden ej var olämplig och arbete för ångaren ej heller saknades, kan med
visshet sägas, vad som fattades var just energi att ligga i och taga för sig av vad som fanns att
göra. Detta saknades alldeles och många år gick ej förrän trötthet och liknöjdhet tog överhand.
Tillfälle erbjöds att få sälja båten och detta släpptes ej heller. För 9 000,- kronor överläts ångaren
till ett konsortium Hackåsbor med J. Sahlin, Storån i spetsen. Timmerbogseringar och
andra inkomstbringande arbete hägrade, men först av allt: Kristning av den förut så många
gånger döpta båten skulle företagas och för femte gången ändrades namnet, nu till Idog. Detta
skedde 1901.
De stora inkomsterna med ty åtföljande vinst uteblev emellertid och år 1905 kom båten i
Östersunds Ångsågs ägo för ett pris av 4 500,- kronor. Där utförde hon de bogseringar som
ägarna hade behov av och en och annan gång även sysslat i persontrafiken.
Den 27 juli 1910 hade Idog lastat 25 famnar rutten ved vid Qvittsle. Därefter drog han pråmen
till Hammarnäs brygga där manskapet byggde en landgång för avlastning av pråmen. Man
gick och lade sig 23.30 och vid tretiden på morgonen väcktes man av att pråmen stod i ljusan
låga. Man försökte att dra bort pråmen och vattenfylla den men det höll på att ta en ända med
förskräckelse. Allt brann upp och pråmen värderades till 4 000 kr.
1914 låg Idog och samma år, 1914 försåldes Idog och hon hamnade nu på Flåsjön.
Vintern 1915 påbyggdes skrovet med plåtbord till 60 cm höjd och heldäckades. Båten
utrustades helt sjövärdigt men med den gamla högtrycksmaskinen. På våren började
timmerbogsering för Ångermanälvens Flottningsförening på Flåsjön. Detta arbete avslutades
den 15 juli. Sedan började regelbundna turer fyra gånger i veckan till Lövberga
järnvägsstation ända till slutet av oktober, då sjön i allmänhet blev isbelagd och båttrafiken
måste upphöra. Ordinarie maskinist var Erik Larsson, Järvsand. Tidvis var även Uno
Mickelson maskinist. Det var en ångpanna och ångmaskin från Vennbergs mekaniska
Verkstad i Karlstad som installerdes. Naturligtvis hade hon fått ännu ett nytt namn, Viking. På
Flåsjön gick Viking i regelbunden passagerartrafik.
1915 var Anders Odén kapten på Wiking på Flåsjön.
I ortspressen fanns följande annons införd den 10 juni 1919:
Ångbåtstrafiken på Flåsjön har nu åter tagit sin början i det att ångaren Viking fastställt en t
v gällande turlista, enligt vilken ångaren måndagar, onsdagar, fredagar och lördagar går å
traden Gubbhögen – Lövberga kl 8.30 f m anlöpande mellanliggande bryggor. Turerna äro
så ställda att de sammanfalla med de till och från Lövberga ankommande och avgående tågen.
Antalet passagerare är maximerat till 110.