Ångfartygen - Steamboats.se

1903: Lund
På Alsensjön fördes hon av:
Befälhavare:
Rolf Burman
P. Olsson
Grönlund
Paulus Carlsson
1909 och ev några år framåt: Grönlund.
Kostade 10 000,- kr.
Längd: 13,5 m
Bredd: 3,1 m
128
NÄCKTEN
Propellerbåt av järn. Näckten beställdes av Tunadals AB hos W. Lindberg Mekaniska Verkstad
i Stockholm att våren 1878 levereras i sjön Näckten vilket kontraktsenligt skedde. All
materiel till ångaren togs med båt till Sundsvall och sedan på järnväg till Torpshammar, men
därifrån drogs allt efter hästar till Ålsta by i Näs socken där ihopsättningsarbetet bedrevs under
ingenjör C. Wikströms ledning och av folk från verkstaden i Stockholm. Ångmaskinen var
en högtrycksmaskin på 12 hk. Den ersattes med en tändkulemotor 1948. Maskinist under
många år var Knut Sahlin. När Näckten fick sin tändkula hördes hon vida omkring. Tändkulan
byttes ut mot en 4-cylindrig Ford-diesel 1976.
Från början var ångaren helt sysselsatt med bogsering av timmer och annat. Hon var från början
trång och obekväm med få utrymmen för bränsle och manskap. Hösten 1890 undergick
båten en större ombyggnad. Ett plåtstrock av 26 tum påbyggdes runt hela skrovet och förlades
det nya däcket jämnt med den nya relingen. Denna anordning ökade utrymmet mycket och sedan
helt ny inredning anbringats blev båten bekväm på alla vis. Maskineriet översågs och en
genomgående grundlig reparation följde varefter ångaren vid sin sjösättning våren 1891 befanns
vara så gott som ny. Kostnaden för hela ombyggnaden gick på 4 500,- kronor och översteg
betydligt det gjorda förslaget.
Arbetet leddes av kapten E.A. Hammarström från Östersund. Särskilt god plåt i den lilla ångarens
skrov har nog räddat denna från svårare missöden då obehagliga törnar mot de i mängd
förekommande klipporna och stenarna som finns på sjön Näckten. Många befälhavare har ej
haft det för angenämt i det oprickade och okända farvattnet och många gånger har denna båt
haft tillfälle att gå till botten men smak för detta har tydligen fattats. Endast en gång och detta
mitt i vintern då ett rör sönderfrusit, beslöt den sig en gång för ett snedsprång, och ge sig av
på fulla allvaret, men olyckan observerades i sista minuten och dykningen avvärjdes samt nöjet
att spela ett spratt hindrades.
Ensam om göromålen hade ångaren alltid fått behålla den förtjänst som trafiken lämnat och
förde därför en fin tillvaro ekonomiskt sett. Redare för ångaren var bl a inspektor P.E. Ham-