Ångfartygen - Steamboats.se

310
Vi hade mycket nöje på öns ångbåtsbrygga. Där stodo vi och kikade efter båtarnas framstickande
ur Tjalmarsundet. Men innan vi gå ombord på någon av dem, må vi något så när ha
förvissat oss om, att båten går efter en riktig turlista. Den gamla turlistan var ej lik den
nuvarande, med dess tvenne överblivna passagerarångare sedan fordom tid. Motorkulturen
har här fördärvat router och mål som så ofta annorstädes för båtarna. Vår mest väderbitne
skeppare å Storsjön sörjer sin fina båt, där den nu ligger i Östersunds mitt, för varje år allt
mera i behov av reparation, om den ej ohjälpligt skall förfalla. Ja, motorkulturen, i form av
bussar och pampiga lastbilar runt Storsjön, har tagit loven av den båten med flera. Det blir
blott förlust att ha den i trafik. En annan, mycket sjögod båt har av samma anledning blivit -
pråm. Som sådan gör den mera nytta med sina frakter än på traden Östersund – Hallen, där
den en följd av år var turistbåten framför alla andra.
Men så var det turlistan, som vi skulle se litet på, innan vi sticker iväg, så att vi ej komma till
Hallen, om vi skola till Berg eller tvärtom. Den turlista, som presenteras är ej någon avskrift
av något original utan nedtecknad av mig, med reservation för minnesfel. En sommarmånad
såg den ut så här åren 1897 – 1907, kanske något längre.
Pojkar och båtar ha ju alltid haft vissa beröringspunkter med varandra. Onekligen var det
roligast att från Norderö ångbåtsbrygga åse den ofta rätt så bastanta sjögången utanför
Tjalmarsundet å det respektabla Storsjöflaket. Många stadsbor veta ej om i sina lugna
kamrar, att Storsjön kan erbjuda en förgrymmad anblick, blåsvart av nordväststormen och
med vita brott å väldiga vågor. Från Norderön se vi först Kövrabåten. Det är ångaren
Thomée, som doppar helt försvarligt där borta utanför sundet. Vid varje djupare bugning, då
hela fören översköljes av det vredgade vattnet, går brusånga fram ur ventilerna på däck. Han
synes ha det svårt där ute, och han styr ej direkt på Norderö brygga, ty då skulle han få så
otäck sidosjö, att det kunde bli fråga om barlastförskjutning efter vad en redig skeppare
anförtrott mig. Nej, båten ställer kursen rakt mot Norderö norra udde för att så bättre
bemästra sjöarna genom att sedan gå mer rakt mot dem, dock undvikande de grövsta brotten.
Sedan båten så gått långt upp emot Norderölandet, svänger den på en större våg mot
bryggan, där fullt av folk jämte småpojkarna åsett kampen mot Njord. En genomblöt ko står
och råmar på fördäcket och synes glad att slippa sjögången genom att föras i land. Där stiga
ock några bleka ungmör av, vilkas hela varelse ge syn för sägen, att sjöresan ej varit odelat
angenäm.Vi pojkar låta emellertid ej nyfikenheten besätta oss, utan låta de unga damerna
passera, för att om dem diskutera förhandenvarande fakta.
Så kommer Bergsbåten framstickande ur sundet, den båt, som i regel förr hade det mesta folket
och det största fraktgodset. Man må besinna, att innan järnvägslinjen drogs utefter Storsjöstranden
och bussarna och lastbilarna börjat dominera, så var båten ett av de allra förnämsta
trafikmedlen. Olyckan var dock den, att varje båt hörde till sitt bolag, vadan en avsevärd
konkurrens förefanns båtarna emellan. Det var ock en syn för gudar att åse sjökaptenernas
gräl vid hamnen i staden om frakter och priser. En av dem svor, så att det osade, den
andre hoppade högt av ilska, och den tredje slog näven i en ledstång, så att den nästan rubbades.
Ja man var sig själv och den båt man förde närmast.
Men låt oss nu se, huru Bergsbåten klarar sjöarna! Stormen har än mer tilltagit, när den
långe Carl XV sticker fram. Men om honom hade pojkarna blott ett omdöme: Carl gungade
minst, tack vare sin längd och sina hjulhus. Huru många nutida stadsbor veta om, att det ej är
så länge sedan tvenne respektabla hjulbåtar plaskade med sina skovelhjul på sjön? Där
plaskade Odin, Carls frände, en hjulångare som ej avancerade längre än till bogserare. Han
gjorde ej samma fart som Carl, dock tillräcklig för en större flotte, som han hade efter sig på