Ångfartygen - Steamboats.se

318
som friholtar för att skydda båtarnas skovelhjul. I den vevan kajen byggdes om fanns det åtta
större båtar som brukade lägga till i Östersunds hamn. Och därtill fanns där fem-sex pråmar.
Betydligt svårare än vårfloden var det när fjällfloden kom i Storsjön. Då steg vattnet i hamnen
snabbt. För pråmarnas del gick lossning ordna i Minnesgärde och på Frösön. Man drog
dem intill land och byggde sedan landgångar. Och då hr Assmundsson kommer in på minnen
från tiden innan hamnen byggdes om nämner han att det fanns 16 båtar i Storsjön när det var
som mest. Och till detta kom cirka 20 pråmar för bogsering. Det var betydligt mer annorlunda
på den tiden. Motorismen hade inte kommit och en stor del av veden som behövdes
för uppvärmning i Östersund fraktades sjövägen med båt. En dåtida stordrivare var
grosshandlare Nääs, som köpte skog och avverkade. En gång han stor fest i Grand Hotell för
sina arbetare och i samband därmed delade han ut silverskedar till dem som erkänsla för
gjord insats.
Vi återvänder till nutiden och hr Assmundsson säger att om inte sjöfolket hade opponerat sig
hade troligen hamnen i Östersund och dess kaj redan varit helt borta, säger en ångbåtsbefäl-
havare som har många minnen förknippade med Storsjöhamnen.
Vårvintern 1961 sjönk Las Vegas som hon hette då. Olycksplatsen var inne vid stadskajen.
Orsaken till detta har aldrig riktigt klarlagts.
1971 såldes Las Vegas till skrotning men innan skrotfirman hann hugga henne togs hon i mät
av kronofogden.
Östersund såldes till Frösö Båtklubb den 16 maj 1972 av Kronofogdemyndigheten för 1 350
kr.
Frösö Båtklubb sålde henne i sin tur till herr Lundh den 5 juli 1973 för samma summa, 1 350
kr. Hon bogserades till Häljesund, Hallen. Lundh ansökte om att ändra namnet till Östersund
igen den 28 januari 1975.
1976 sålde Lundh henne till Rolf Hallersbo. Östersund flyttades emellertid aldrig utan blev
liggande kvar i Häljesund med ty åtföljande brist på tillsyn.
Föreningen Bevara ångaren Östersund bildades den 4 november 1982. Hallersbo var beredd
att sälja henne för 7 000,- kronor vilket också erlades av den nybildade föreningen. Enligt protokoll
fört vid konstituerande möte vid bildandet av föreningen var Ingemar Eriksson, Örjan
Bergqvist, Pelle Lund och Lena Stålemar närvarande. Östersund köptes för pengar som lånats
i bank och där Pelle Lund och Örjan Bergqvist stod som borgesmän. Köpeskillingen var som
nämnts ovan 7 000 kronor. Platsen för bevarandet blev Myrsandsviken men sättet att få upp
henne bestämdes först sedan Bosse Eriksson, Norderön, sagt: ”Nu får ni inte bygga fast båten,
den skall ut i trafik igen”. Detta var även tanken i styrelsen men kanske inte att detta skulle
ske i vår tid. Detta med tanke på båtens skick. Bosses´s synpunkter fick råda och med hjälp av
ihoptiggt material och några hundra tusen av IKS och bygdemedel byggdes så våren 1983 en
rejäl slip i Myrsandsviken. En kväll i juni 1983 hämtades så S/S Östersund och hon bogserades
med hjälp av två fritidsbåtar upp till slipen. Uppdragningen på slipen skedde med hjälp
av en bärgningsbil och det skedde den 6 juli 1983.