Ångfartygen - Steamboats.se

172
hörande andra nationer. Från denna tid har jag att anteckna många glada och sorgliga erfarenheter,
men det är ju sjömannens lott.
Hemkommen 1875 från Amerika, tillträdde jag min plats som befälhavare för Refsunds Ångbåts
AB först å hjulångaren Refsund och sedan å ångaren Thomée den 14 augusti samma år.
Ångaren byggdes å hemmansägaren Eskil Perssons ägor i Bräcke åren 1874 och 1875. Hvarför
ångaren erhöll namnet Thomée har sin särskilda historia. Det var nemligen så att många
af delegarna ville kalla den Bräcke. Jag i likhet med några andra yrkade på att den skulle
kallas Thomée detta för att gifva ett minne åt förre landssekreteraren A.J. Thomée i
Jämtlands län, vilket sednare namn segrade, och efter vad jag tror var ett lyckligt val.
Thomée var för öfrigt en man, som genom okuflig energi och stora uppoffringar skapade
Jämtlands Kommunikationsled och således mer än någon annan lagt grunden till hvad sedan
kommit länet till del i såväl jernvägen som kommunikationer i allmänhet, som äfven att vårt
sköna landskap blifvit bekant för egna landsmän och främlingar från längre aflägsna länder.
Thomée var född i Skåne, men ändock mera Jämte än någon annan på sin tid.
Ångaren trafikerade nu Refsundssjön i 5 års tid till och med hösten år 1879 då den sedan banan
blef färdig till Östersund var öfverflödig å nämnda sjö. Många voro där svårigheterna att
sköta platsen mest till följd af de trånga och grunda farleder jag hade att passera och hvilka
på sensommaren nära nog omöjliggjorde trafiken. Ångaren led äfven många skador, dock ej
af farligare natur. Trafiken med passagerare och gods var mycket lifvlig, ty allt som kom med
jernväg till Bräcke skulle sjöledes. En mängd af det som jernvägen använde för byggnaden af
banan till Storsjön gick äfven sjöledes. År 1879 som förut bifvit sagt var trafiken slut och beslöt
bolaget att flytta skutan till Storsjön. Jag blef nu anförtrodd arbetet. Genom att draga
upp den vid Pilgrimsta och lasta den å 2ne jernvägsvagnar var den färdig för resa till
Östersund.
Det var ett både svårt och ansvarsfyllt arbete, men till lycka för mig och bolaget aflöpte allt
väl och reste vi per jernväg till Storsjöns strand, samt aflastade den vid jernvägskajen där de
stora magasinen nu äro placerade. Anordningarna för sjösättningen voro ganska primitiva,
enbart 2ne längor bjelkar utill 2 fots vatten, hvarefter ångaren Framåt, som då fördes af Kapten
E.A. Hammarström genom bogsering lyckligt förskaffade skutan i sitt rätta element. Som
det ju är båtens historia jag nu skrifver, så vill jag äfven nämna att vi efter lycklig framkomst
till Östersund blefvo af bolagets styrelse bjudna på fäst å Stadshotellet, såväl de som haft med
arbetet att göra vid flyttningen, som äfven den jernvägspersonal, befäl och manskap, hvilka
voro med å färden.
Hvad som äfven hör till historien är det att en stor myckenhet af stadens innevånare voro närvarande
för att beskåda den väntande skutan, som var rätt respektabel där den stod på bangården.
Sedan nu ångaren efter nödiga ombyggnader och reparationer var färdig för trafik,
afgick den på sin första resa till Berg den 16 maj, hvarvid jag hade att försöka hjelpa draga
Carl XV af grundet vid Hara där den varit olycklig att göra hafveri. För egen del har jag
sedan förutnämnda år haft olyckan att köra skutan på grund med den påföljd att den sjunkit
och därigenom åsamkat mig sjelf stora bekymmer och svårigheter, äfvenså bolaget stora
kostnader, har dock lyckats reda mig i förutnämnda fall och så långt jag förstått sökt
godtgöra mina felsteg.
Vintern 1908 - 1909 förlängdes skutan 12 fot, erhöll större panna och högre tryck, så att den
nu samtidigt med att göra god fart, har blifvit rymligare och beqvämare för såväl person som
godstrafik, en ren nödvändighet i dessa tider med större fordringar. När jag nu om hälsan får