Ångfartygen - Steamboats.se

182
tar klara. Då började seglationen på allvar för både passagerar- och bogserbåtarna. Dagen efter
rensades Storsjöflaket från all is då en nordvästlig vind drog fram.
Tack vare vackert väder blev inkomsterna goda för passagerarbåtarna Östersund, Bergsviken,
Thomée och Tor. Tyvärr inträffade det en del haverier. Den helt i trä byggda ångaren Tor råkade
den 12 juni ut för en grundstötning då hon var på väg från Östersund till Arvesund.
Kommen till Rossfeltöret gick hon på grund så hårt att hon sprang läck. Kapten Persson förstod
att goda råd var dyra och styrde med full fart mot land. Han lyckades i sista stund sätta
Tor på grund. Endast fördäcket var då över vattenytan. En dykare anlitades och han tätade båten
varefter hon länspumpades. Thomée bogserade sedan henne till Vålbackens slip. Redan
den 22 juni var Tor klar för trafik igen.
Vad berodde haveriet på? Jo, den utplacerade pricken hade flyttats några meter av en torpare
som bodde i närheten. Om det var av oförstånd eller illvilja fick man ingen klarhet i. Folket
var dock av den uppfattningen att det var frågan om sabotage. Det fanns folk som ville ha
kapten Persson utbytt och Persson slutade i och med denna grundstötning som kapten på Tor.
Rossfeltöret är en passage norr om Hallen, söder om Arvesund och här är det trångt om utrymmet.
Inte bara för ångbåtarna utan även för privatpersoner som har större fritidsbåtar har
haft och har problem här.
Den 22 juni drog en sydostlig cyklon med åska och hagel över Storsjön. Något liknande hade
inte inträffat i mannaminne. 14 tums tallar bröts av som tändstickor, åtskilliga hus blev av
med sina tak och roddbåtar kastades hundratals meter på land där de slogs i spillror. Turligt
nog varade ovädret bara i en kvart och alla ångbåtarna klarade sig.
Den 29 augusti inträffade en malör för Thomée då propellern lossnade för henne. Hon befann
sig då vid Vigge brygga. Man tvingades ankra upp där för natten. Nästa dag bogserade Bergsviken
henne till Vålbackens slip där nödvändiga reparationer vidtogs. Efter några dagar var
Thomée åter klar för trafik.
Detta år, 1917, bytte flera av ångbåtarna ägare. Ångarna Aspnäs, Fram, Framåt, Gustaf, Movik
och Thomée fick nya redare. En Herr Månsson, Östersund lämnade ett bud på Thomée på
35 000,- vilket ej antogs.
I mitten på 1930-talet berättade en gammal besättningsman följande episoder:
Den nu 80-årige besättningsmannen Erik Sahlin påminde sig den tid då han på ångaren Thomée
var skepparens högra hand. Denne, skepparen (Dedering), stod han bi både i lust och
nöd. Han kunde både i vrede ropa: ”loss, loss, din attan”, när det var bråttom eller vågorna
besvärliga vid bryggan, så kunde han också som en älsklig mö säga till Sahlin: ”Sakta Sahlin,
sakta Sahlin, hala sakta”! Sahlin förstod emellertid bådadera och han var nöjd med sin lott.
Jag började på Storsjön 1893 och jag jobbade som besättningskarl i 20 år på Thomée. Jag
kände mitt ansvar när båten skulle gå liksom kaptenen. Sålunda såg jag alltid efter att ankarkättingen
var utan vank och brist liksom styrhjulskättingen. Särskilt när det var storm
därute ville jag övertyga mig, innan båten gick, att allt var i sin ordning. Ett fel på styrhjulskättingen
kunde ju förorsaka haveri och en farlig drift upp på Andersöns steniga strand om
det var sjö därute och det i övrigt ville sig illa.