Ångfartygen - Steamboats.se

323
Svenstabryggan blev under lång tid centralpunkten för den södra länsdelens varu- och persontrafik
under seglationstiden, också enligt Iwan Johnssons noteringar, med Jonas Westberg och
senare med N O Bäckman som bryggkommissarier.
E A Wallmark fick i sin tur Skönviks bolags medgivande till att anlägga en ångbåtsbrygga
utanför Bergvik, närmast för att ta emot leveranser av allehanda matvaror, redskap och annan
utrustning för vidare distribution till bl a bolagets avverkningsplatser ända upp mot Härjedalen.
Några fotografier av Bergviksbryggan, som revs i mitten av 1930-talet, finns inte. Det
finns en liten brygga idag på den plats där gamla Bergviksbryggan låg, man har använt sig av
den gamla stenfyllningen.
”Bergsbryggan”, dvs. Hoverbergsbryggan, är fortfarande i seglationsmässigt fint skick.
När den ursprungliga ångbåtsbryggan byggdes i Skanderåsen är obekant. Känt är däremot, att
vad som kom att kallas ”Skanderåskajen” anlades 1921. Bakom denna omfattande satsning
fanns Skanderåsens kajförening som huvudintressent. Kajen revs efter det att flottningen upphört.
Från år 2000 kan följande nämnas:
En stämningsfull och speciell vigsel ägde rum ombord den 29 juli med hämtning i Ope. Det
finns ingen brygga i Ope så Östersund fick köra upp stäven på stranden så att passagerarna
kunde kliva ombord från en stenpir. Med brudpar och gäster gick resan under den nya bron
och upp genom Tjalamarsundet och ut på Storsjöflaket. Båten hade lövats och bryggskärmen
försetts med tre flaggor, en svensk, en jämtlandsflagga och en USA-flagga. Detta beroende på
att bruden var från Jämtland och brudgummen från Amerika. På Storsjöflaket mojnade den
redan förut svaga vinden och solen sken. Vigseln skedde på fördäck med avslagen ångmaskin
och med sakta drivande båt. Kan man gifta sig i en mer storslagen katedral? Blånande fjäll
runtom och utsikt över halva Jämtland.
Diametralt motsatt väder rådde under en tur från Vällviken till Verkön, sol och vackert väder
vid avgång och på några minuter full storm och regn, vattnet rök från vågtopparna, sikten var
bara några tiotal meter. Extra utkik och gång efter radar. Innan Verkön nåddes var ovädret över
lika fort som det kom.
Tidigare denna sommar, 2001, hade undertecknad förmånen att för första gången i mitt liv
arbeta ombord på ångaren Östersund. För första gången på 27 år fick jag elda med ved! Jag
hade glömt bort hur hett det kan bli framför fyrluckan. Man får vara rädd om ögonbrynen!
Denna kväll kom att bli händelserik, bl a fick vi en del problem med dieselmotorn som driver
generatorn. Detta blev ett problem som man fick dras med hösten ut. Olika provisoriska lösningar
fick användas. Inför nästa år kan det bli så att den befintliga motorn byts ut mot en
Perkins diesel.
Sommaren har annars varit normal med abonnemang varvat med bl a musikturer. Östersund
har då i de flesta fall utgått från Arvesund och vid bra väderlek har Östersund och Thomée
mötts ute på Storsjöflaket då Thomée varit ute på sin musiktur. Östersund har dessutom varit
in flera gånger till staden med samma namn och det är onekligen en trivsam syn att se både
Thomée och Östersund liggande efter varandra vid stadskajen. Vi har även legat samtidigt vid
Verkö brygga vid några tillfällen. Nu inför vintern 2001/2002är hon uppdragen på sin slip i